Whenever, wherever
Jag är en sådan där hipstersnobb. Som säger att jag hatar hipsterkulturen men egentligen är lite smyghipstrig själv. Men sanningen är att jag faktiskt blir lite illamående av sådana där "djupa" och "sofistikerade" foton som återfinns på Tumblr i allmänhet och Weheartit i synnerhet.
Olga verkar dock alltid lyckas gräva fram Weheartit's godare sidor så bespar er arbetet att gå in på denna hopplösa sida och kolla hennes blogg istället. Fotona är ändå för det mesta så sjukt opersonliga, typ vackra par på järnvägsspår (DOESN'T. MAKE. SENSE.), skira spetsklänningar och så dessa eviga jävla hjärtan överallt.
Jag har pratat om dem förut: tjejer i min egen ålder som tar slumpvisa foton med sin svindyra systemkamera, redigerar dem maximalt, publicerar dem på sin "fotoblogg" och kallar sig fotografer.
Grymt oprovocerat, jag vet, men jag kan verkligen inte låta bli att störa mig på dem! Ursäkta om jag gnäller men nej, du är faktiskt varken 1) automatiskt begåvad eller 2) djup för att du kan ta en fokuserad bild på dina skor och sedan redigera den lite mysigt i Picnic. Ta hur många bilder på dina skor som du vill, men utge dig inte för att vara något du inte är - fotografer är legitimerade och har för det mesta en rejäl utbildning inom ämnet.
Det krävs mer än en bra kamera, det krävs alltid en tanke bakom bilder enligt mig. Att vilja fånga en känsla. Det är som dikter, du kan inte skriva saker som verkar vackra men inte har någon betydelse för dig. Eller, kan kan du ju, men det funkar inte riktigt i längden. Det hela blir platt och ointressant och försvinner framför allt i mängden av allt annat som är exakt likadant.
Men. Jag är grymt ombytlig. För jag älskar verkligen när sådana här "fotograftjejer" tar porträttbilder på sina kompisar. Dessa brukar av någon anledning bli förvånansvärt bra, kanske för att hon bakom kameran lyckas fånga något så intressant och fint som ett ansikte.
Är det kanske det som provocerar mig i bildkavalkaden på mainstreamhemsidor som Weheartit? Den totala avsaknaden av personliga drag, att det alltid verkar vara hår, kläder och hattar som får stå i centrum på dessa fotografier?
Det finns så många som är duktiga på att fotografera, med all säkerhet även sådana som jag kallar för "fotograftjejer". Men det betyder inte att de alla är fotografer. Fotografi är en konst och det finns säkert flera hundra underkategorier. Amatörhipsterbilderna har fått ta alldeles för mycket utrymme, särskilt på nätet, de riktiga fotograferna hamnar liksom i skymundan.
Letar ni efter bilder till er blogg, bemöda er med att leta efter riktiga bilder tagna av proffsfotografer. Eller ta egna, personliga! Försök tolka något ur ett nytt perspektiv. Varför inte? Det är en skitbra idé!
För att fotografera bra krävs inte en bra kamera, man kan lika gärna använda mobilen eller webcamen. Det viktigaste är budskapet. Vilket det ska vara bestämmer man väl själv.
Jag själv älskar att fotografera, jag vet verkligen inte om jag är bra på det alls. Jag kallar mig heller inte fotograf.
Herregud, jag måste verkligen sluta säga åt folk vad de ska göra.
I alla fall, här är ett foto som jag älskar och som jag väljer som statement för att ge ett exempel.
Det föreställer byggarbetare som lunchar på en bjälke. Bilden är visserligen organiserad, de åt säkerligen inte sin matsäck på det där viset varje dag, men den är faktiskt tagen högt uppe i luften.
En del av arbetarna var indianer som bodde på högt belägna berg, och inte var höjdrädda och därför tålde att jobba med byggen flera hundra meter över marken utan problem.
Titta, det finns en historia bakom bilden. Och den är inte ens tagen med en bra kamera.
Kolla bilderna ovan. De kan jag inga historier till, men det känns som om de finns. Vad berättar ett par spetsstrumpbyxor på en smal tjej i motljus för mig?
Shake up the happiness
Det är dåligt med julstämning tycker jag, kanske för att det inte snöar.
Så jag ska försöka skapa lite här i min blogg. Tyvärr är jag ofta alltför entusiastisk, så det är möjligt att ni blir lite anti. Jag ska i alla fall få in mig själv på tomtespåret om det går.
Den här reklamen gick på bio förra året och jag älskar den innerligt och djupt. Eventuellt det mest cheesy som någonsin gjorts, men jag blir på fullt allvar lite tårögd i scenen med barnen och hunden.
Då har vi tagit ett avstamp. Nu jular vi som fan tycker jag. Om någon har ett förslag julgrejor man kan skriva om, säg gärna till.
Mysigt inomhusigt
Det här börjar ju bli standard. Justin Bieber och Mariah Carey bajsar typ på sig av lycka över att äntligen få släppa sina "klassiska" (skärp er - man blir INTE klassisk i och med att man är känd) julalbum.
Smått desperat och ganska underbart. Jag funderar ju faktiskt själv på att släppa en skiva såhär i juletider. Lär bli en hit. Erkänn att ni skulle köpa den till era mormödrar.
Down in the river to pray
Nu är det första advent och det snöar inte, men likförbannat gick dagen. Vaknade hos Saga i hennes förfärligt trevliga bäddsoffa, anföll stadiet av hopplöshet på min skalle med torrschampoo, kramade min fina kompis och tog tunnelbanan hem till min lilla oas där jag skuttade in i duschen.
Sedan flaxade jag till kyrkan och höll adventskonsert med kören.
När man inte sjunger sitter man på stolar bakom gradängerna = en jävla massa rumpor i olika storlekar, vickandes i takt till hurtig gospelmusik skymde ens fria sikt ut mot publiken.
I övrigt var det ganska trevligt. Jag åt till exempel en lussebulle som var pimpad med kladdiga russin. Kan de (vilka de nu är) som massproducerar lussebullar aldrig fatta att det bara ska vara TVÅ russin på lussebullar, ett på varje snirkel!? Ska det vara så himla svårt?
Nu är jag hemma och har bakat pepparkakor i olika former, har en massiv plan på att skriva politiska budskap och låttexter på varenda liten gubbe, cirkel, ängel, hjärta och davidsstjärna jag kan komma åt när det blir dags för glasyren. Kan knappt bärga mig! Nu saknas bara lite snö I DECEMBER så blir det här skitbra.
Vi hörs imorrn.
Men det är svårt att gå i backar
Ursäkta dåliga bilder, har fortfarande bara min lousy webcam eftersom jag tappade kameran i golvet. Men det här är höjdpunkten på veckan - Nellys skitcoola ljusgrå Weekdayskor. Om man skulle gifta sig med ett par skor alltså.
Dock blir det obekvämt att gå alltför långt i dem, så jag är glad att Martina hindrade mig från att ha dem på gymnasiemässan igår. Det hade slutat i nånslags ostbågegång och en obegränsad ström av gnällande.
Vill någon skicka julklappar så... 800 :- på Weeday, helst i svart om det finns kvar.
Den som söker ska få sin belöning
En klänning från Toi du Monde, lånad av Nelly. Jättefin och i ett skönt, svalt material. Egentligen gillar jag inte klänningar som går till knäna, men den här är söt.
Uppsats om fjortisar
Jag kommer alltför väl ihåg när fjortisar plötsligt blev ett aktuellt ämne. Vi som är födda på 90-talet minns dem, de som kallades 08-fjortisar. Fåsenu, 2008 gick jag i mellanstadiet. Ja, det stämmer. Det var i typ fyran man började kunna rekognisera dem.
Den här fjortistypen var unisex, d.v.s. både tjejer och killar kunde vara fjortisar:
Tjejerna hade halvlångt, ljusbrunt hår som var tuperat så till den grad att man skäligen kunde misstänka fiffel med tyngdlagen. De hade foundation i en sju grader för mörk nyans, så att det under käken bildades en så kallad "fjortisrand" där geggan övergick i riktig hy. De hade tre illsvarta ögonfransar efter ett mycket omständigt arbete med fem olika mascaror (blev ofrivilligt ögonvittne till denna ritual x antal gånger) och gul rouge. The essence var idominsalvan på läpparna. De hade på sig mjukisbyxor som de med stor noggrannhet placerat halvvägs nere över röven så att man såg deras stringtrosor från H&M alternativt svintajta mörkblå eller vita jeans, minimala linnen eller uppknäppta skjortor, skor med en fantastisk plös, huvtröja från SSS, Svea-mössor i rosa, vitt eller mörkblått och Fjällrävenjackor som var så stora att det såg ut som om jackan var ute med fjortisen och inte tvärtom.
Killarna var ungefär av det slaget vi kallar p-12:or idag; hår ingrott med vax i formen av ett piggsvin (visste ni förresten att honpiggsvin använder pinnar som dildos?), någon t-shirt, kanske luvtröja, 96-jeans och dyra skor. Juste! Sedan kom trenden att sätta hårsnoddar på byxbenen. Herregud, det var verkligen en egen liten fascinerande värld.
Alla har rätt att se ut som de vill men VARFÖR talade ingen om för dem att det var fult?
Efter det här började åtminstone tjejfjortisarna ändra på sig, de steg i åldrarna och de fick en mindre tacky stil. De hade nu blekt, slitet hår i två trötta tappar på varsin axel och mer kläder på kroppen. De skaffade blogg och blev fans av kissiedessiepaow-illuminatin.
Killarna såg vad jag minns typ likadana ut.
Och fjortisarna är kvar än idag och de upphör aldrig att roa mig. Jag vet faktiskt inte vad som stör mig så mycket, kanske faktumet att de verkar så desperat angelägna om att uppfattas som vuxna trots att de oftast är så grymt naiva och ytliga. De verkar som om de riktiga (inte wannabesen, de är ju inte real shit) fjortisarna trodde att de skulle verka mogna om de bara umgicks med äldre människor - som helt säkert inte tog dem på allvar - och tog det absolut mest primitiva ur vuxenvärlden. Gillar logiken där.
Eller så är det hela grejen med att tjejerna var så jävla mesiga och aldrig verkade kunna säga ifrån till killarna, som visserligen satte dem på höga piesdaler men ändå såg ner på dem.
Vi har ett antal på min skola. De är 97:or och verkar ha en allvarlig släng av hybris. På Facebook har de flera tusen vänner och som Martina så klokt uttryckte sig - de behöver bara skriva "fisk" i sin statusrad för att få uppåt fyrtio likes. Jag är inte bitter på dem för att de har många kompisar, det är väl kul för dem, jag bara kan för mitt liv inte förstå vad de har gjort för att bli så himla populära.
Samtliga verkar ganska intelligenta men de döljer det himla bra, samtliga verkar starka och snabba men bara larvar sig på när det gäller att idrotta, samtliga är hyfsat söta men känner sig uppenbarligen tvugna att lägga på i ansiktet och ta av på hela resten av kroppen.
Och nej, det finns inga snälla fjortisar. Det där är en evig lögn. Eller så är det bara jag som aldrig förstår vad de faktiskt är ute efter.
Börja om igen
- Min nya frisyr för att den är fantastisk på alla sätt och jag är svinigt stolt över mitt hantverk.
- Gymnasiemässan idag var jätterolig. De flesta i montrarna var engagerade och trevliga, och så kunde man gå runt och skratta åt lol-gymnasier. Nämner inga namn. Ett extra-YES! till Filmgymnasiet Gotland och St. Eriksgymnasiet. Bitches, here I come!
- Min nya tröja.
Ångestattacken man får ibland när det börjar lida mot natt. I förrgår kväll t.ex, satt jag och var heeelt övertygad om att jag måste ha Aspbergers och genomförde två internet-test (vem fan gör det liksom? gå till en riktig läkare, hallå!) som båda pekade på att jag inte hade det och då testade jag mig för Borderline och depression som komplement. Nej, jag är ingen boardie, men jag är eventuellt på väg in i en depression. Jaha, då vet jag.
Sen var jag så besluten om att jag måste ha en liten jävla diagnos i alla fall att jag skrev ner alla mina "mer speciella" egenskaper på ett papper. DET om något kunde ju få mig att gå in i en depression, att jag var tvungen att fortsätta på andra sidan också.
Lite fööör mycket
Säg nåt åt dom för
Sådär kan dom ju inte hålla på
Stå på dej gubben
När dom
Undrar om du är vresig
För att du fick för lite fitta
I helgen
Kom med nåt smart!
Då blir dom tysta och tänker
Ända sen du va fyra har dom
Sagt att du är ful mellan bena’
Nu är det bestämt att du ska
Skita i det
Så upp med den och vifta
… men inte för mycket
Det blir lite äckligt
Lite slampigt
Lite fööör mycket
Om du fattar
Gör som du vill darling
Men blir du för självständig
Tänker vi kalla dej för ful
Försök inte prata
Du
ser så dum ut när du ska va smart
och vi har nåra regler:
Bli inte full!
(fulla killar är det värsta som finns)
Gnäll inte!
(alla som gnälla är homosexuella)
Fnittra på beställning!
(annars är du provokativ och tråkig, baby)
Undvik plagg som får dina bröst att se stora ut!
(välj nåt manligt istället)
Urinera inte offentligt!
(urinera helst inte överhuvudtaget om det går att undvika det är dåligt för ditt köns image och alltså inte bara din lillepille utan faktiskt hela jävla genusjorden)
Nu när ni tänker så vänder vi på skiten och får ett recept på Världens Mest Jämställda Land.
Ester 2011
Presentation af vänner
En sak jag stört mig på länge är när man läser bloggar och inte vet vem bloggaren pratar om. Därför är här en race genom folk jag umgås med.
Martina, Vera, Anna S (lågstadievarning med efternamnsversaler men det är nödvändigt since there's two Anna), Nelly, Kikki och jag har gått i samma klass sen sjuan. Det är de här härliga peepsen som varje dag kramar mig godmorgon, godmiddag, godkväll.
Anna A, Emma, Annie, Edith, Linn, Katja och jag gick i samma klass hela låg-och mellanstadiet. Eftersom vi går i olika skolor och Linn kände sig tvungen att flytta lååångt bort träffas vi sällan men de här guzzarna (hahaaaa, jag kan verkligen inte ta det ordet seriöst!) har en speciell plats i hjärta och lungor.
Jill och jag träffades på ett kollo i fjol. Bästa sommarfyndet någonsin.
Saga och jag har känt varandra i princip hela livet. Våra föräldrar möttes första gången på babykontroll!
Min ena syster Vera kommer ibland med kommentarer som absolut måste petas upp på internet och delas med världen, så hon förtjänar också en plats här. Ej att förväxla med andra Vera (trots att båda fånigt nog har samma efternamn också). Min andra syster, som också är en hejare på anekdoter av alla de slag, heter Iris men eftersom hon är lite yngre vill jag inte lägga upp bilder på henne.
Sen finns det flera men det här är nog dem jag pratar mest om här.
Och nu ställer vi oss alla frågan: VARFÖR VAR JAG TVUNGEN ATT SKAFFA SÅ DJÄVULUSISKT VACKRA KOMPISAR? Vem vill vara the ugly friend liksom? När jag kollar igenom bilderna här ovan är det seriöst lite "maj goad, svenska chejer - det är alltså sant!". Och med tanke på att jag själv ser ut som skrot och snor större delar av tiden verkar det rätt underligt.
Men gjort är gjort och jag vill inte byta dem för allt i världen.
Busenkel matematik
Jag trodde faktiskt att jag
Skulle få nåt större
För hela mitt liv var en kvadrat
Och själv hade jag fyra hörn som
Gjorde jätteont att gå in i
Plus att de stack åt fyra olika håll
Så jag såg fram emot det här
Men det gick runt i ring
En ond cirkel
Plötsligt stod jag ändå där
Med en prasslig läxa i handen
Jag knycklade ihop pappret
Slängde det i ett hörn
Men friheten var stulen
Förtrollningen bruten
Länken tillbaka på sin plats
Kring min hals
Ester 2011
Som du
Idag: byxkjol från Commé Toi. Fick flera kommentarer om att den var fin, så Nelly - cred till din smak. Den ÄR grymt snygg och bekväm.
Undrar ni så var jag tvungen att stå på stolen för att få till ljuset bra, därför ser mitt rums perspektiv eventuellt en aning buttfucked ut.
Hästar och rutor
Ja, jag tog en bild på gårdagens outfit. Nej, jag kollade den inte särskilt noga. Och ja, jag har nu upplevt Herren Skaparen och Guds vrede över detta faktum. Tog mig en titt på fotot (ETT foto, mitt retard) och övervägde det noga men kom tillslut fram till att det faktiskt var för fult för att visas för allmänheten.
Sen när, kan man fråga sig, har jag en rejäl ölkagge som smiter ner lite sexigt över byxornas kant? Jag har faktiskt alltid haft den uppfattningen att jag är ganska benig men det kanske bara är naiv inbillning?
Nelly bär på bilden bodyn från Monki jag hade igår (som ni kanske kommer ihåg har vi klädbytarvecka). Det är så den ska se ut på folk. Den ska INTE få en att se lönnfet, karlabred och platt ut. Ställer jag för höga cravings nu?
Jag får nog ge upp mina drömmar om en sådan body och hålla mig till vad jag passar i helt enkelt. Samt avundsjukt kladda på Nelly när hon har den på sig.
Det är synd om människan. Ja, ni läser en blogg som citerar Strindberg. Jävla smyghipsters där!
Ja, jag är lycklig
Kikki gör med flinka fingrar en illrosa body och visar bilder ur virkbok från åttiotalet, Nelly läser The Wave (som tydligen är bättre på film), Martina kollar igenom mina kompisars bloggar och Vera gör tappra försök med sin reading log. Vet inte om det går särskilt med oss som störningsmoment.
Ikväll blir det plugg som fan, måste ta igen det jag missat medan jag bloggat på lektionen) men vi ses nog ändå.
Nånstans i Berlin finns säkert livet som jag söker
Har i skrivande stund en klädbytarvecka med Nelly. Jag har haft en med Kikki för ett tag sen (som jag dumt nog inte dokumenterade) och då hade vi satt ihop hela outfits till varandra, men Nell och jag bestämde oss för att helt enkelt älga in i varandras garderober och ta vad som passade för att sedan göra egna grejer av det.
Det här är en kavaj från Berlin, enligt Nelly "köpt i någon åttiotalsaffär med skitfula kläder" och den var tydligen enda undantaget.
Alltså, jag vill bo i det här plagget. Så analt snyggt. Och smickrande. Och bra på alla vis.
Zvar 2
SVAR: Edith
För att alla som inte tycker om min blogg är våldtäktsmän. Skämt åsido. Jag vet inte om den nu är särskilt bra. Jag försöker väl skriva om saker som kan vara intressanta för folk, inte bara vad jag gjort idag och vad jag har på mig.
SVAR: Nelly
Till att börja med: that's the spirit I've been looking for!
Okej, jag bryr mig inte särskilt mycket om Tintin ärligt talat. Gillar dock kombinationen av den oerhört rasistiska tolkningen av folket i Kongo kombinerat med the fact that Tintin anses vara en gayikon. Kan inte bestämma sig för om den ska vara pk eller inte, liksom.
Jag klädinspireras som sagt av Veronica Maggio men också typ alla andra jag lyssnar på i hela vääärlden. Sedan är kompisar en ganska inspirationskälla också. Men ibland kan man ju se något fint på stan eller i ett reportage och bara "SHOOT!".
Finaste filmscenen är när Simba kliver upp på klipporna i regnet och ryter och alla lejoninnorna också ryter medan Scar blir uppäten av hyenorna. LÄTT.
1) Paprika är inte någon favorit. 2) Nej, ananas på pizza är ett av de få undantagen man får göra om man lever under livsåskådningen "ingen frukt i maten". Som jag gör.
SVAR: Martinajhrsd
Jag skulle vilja påstå att livet i allmänhet ser ganska bakis och ful ut för tillfället. Inte dess bästa dag. Och ja, din fantasi är dålig. Rehaba snarast i Narnia.
Frågor kan i övrigt ställas när som helst. Jak blir så klad så om du ställer frågor. Puss och kram bajsbanan!
Zvar 1
SVAR: Saga
Anytime baby :*
SVAR: Effy
Jag skulle vilja påstå att miljön runt mig påverkar mig väldigt mycket. Det här låter skitflummigt men till exempel skriver jag helt annorlunda nätter än dagar.
Sedan är självklart musik ganska viktigt, men det är ju lite svårt eftersom det är "taget" så att säga. I största mån är det händelser, nyheter kanske, och fåniga fakta, haha.
SVAR: Jill
Omnomnomnom. Han var ju inte lite trevlig, om man säger så. Egentligen inte min smak sådär, men boomboomboomboomiwantyouinmyroom-faktorn är onekligen hög. Så, jag gillar.
The almost bob-cut
Jag har klippt mig. Hoppade ur duschen igår och blev anfallen av ett jävlar anamma som störtade ut ur badrumsskåpet. Det var ju bara att leta reda på en sax och börja cutta. Så nu ser jag tydligen ut som "Julia Roberts i Notting Hill duvet när hon går i den där gången fast kortare typ". Upplysande va?
Funderar på om jag ska kapa lite mer av "polisongerna" så att det blir mer
men jag är inte säker. Är ganska nöjd som det är faktiskt.
OBS!
Måla hela världen lilla mamma
Alla är fina utom 50-talstapeten. Den är skitful - blå, ljust pissgul och grå i obskyra bubbliga mönster.
Nu undrar jag lite. Hur hade vår värld sett ut om vi följde inredningsmodet lika slaviskt som vissa följer klädmodet?
Ovanför den här artikeln står i marginalen på tidningen att nu i vår ska det bli inne med "smutsiga pastellfärger" på väggarna. Grått och beige och lite äckelrosa, typ. Mysigt va? Det är ju en bra lösning. För då kan vi ju leva i misär TROTS att vi har råd med fina tapeter. <3
Jag undrar om det faktiskt finns någon tapethitler i vårt avlånga land. Med all säkerhet är svaret ja. Det måste det ju finnas. Frågan är: blir denne tapethitler då fullständigt bindgalen varje år så fort det kommer nya modefärger, ragear till affären och målar om hela huset i rätt nyans?
Eller?
Sen har vi ju alla olika smak. Vissa kanske tycker att det är hett med väggar i smutsig pastell.
Våra förra grannar gillade lilarött, ärtsoppsgrönt, äggtoddy och ilskna plommon. Jaha, det var ju bara att måla hela lägenheten vit.
Mitt eget rum är apelsingult. Det har funkat i fem år. Ingen har kommit och gnällt över att mina väggar är ur tiden.
Ett segertåg
Fråga bara, jag berättar vad som helst
Okej. Nu har jag inget att skriva om så i vanlig ordning ska jag skriva om mig själv.
Vet ni vad vi gör? VI KÖR EN FRÅGESTUND. Igen. Fråga vad du vill. Jag svarar på de vettiga frågorna.
Bloggläsare, jag vet att ni finns där. Hiding. Är det något du undrar om mig, bloggen eller saker jag skriver om? Bring it on, bitch!
Jag svarar fram till på söndag.
Borde pitcha ner rösten
Åh maj GOD vad bra den här låten är. Jag har lyssnat på den i tre dagar i sträck oavbrutet, och slutar aldrig tycka om den. Bara för att Movits! är grymma och Zacke är fedt cool, texten suverän och beatet underbart.
Movits! feat Zacke - Spela mig på radion
B-kassa
Man borde införskaffa en slags b-kassa.
En p.b-kassa. Partner b-kassa.
Har du varit ensam för länge då får du en
reserv tills du hittar en riktig.
Ester 2011
Var trevlig istället
Nu har Kikki skrivit ett helt jävla grymt inlägg om plus och minisizemodeller. Läs det, för jag hade inte kunnat formulera det bättre själv!
ANGÅENDE UTSEENDE HAR JAG ETT VIKTIGT MEDDELANDE:
Kom ihåg att du oavsett hur mycket vågen visar på; om du har kort eller långt hår eller är skallig; om du rakar dig under armarna eller inte; vilken BH-eller kukstorlek du än har så är du exakt lika jävla värd som alla dem du beundrar mest och helst vi va' som.
De som är biologiskt vackra (= power, grace and hallelujah) enligt sig själva och andra kommer alltid att segla på en räkmacka, det är bara att ta, men du är sjukt mycket mer long-lasting om du bara behandlar folk med respekt, hur du än ser ut.
Kolla, najs varar hela livet. Najs ska man alltid vara tillbaks om man blir behandlad bra. Det finns ingen anledning att dryga mot folk som vill dig väl. Sedan om de beter sig som runkpåsar - bitcha eller slåss. Men börja alltid med att vara trevlig.
För sådant varar i oändlighet. Vacker varar bara ett kort tag. Om du har tur.
Och i övrigt har du faktiskt din fulla rätt att se ut som du vill. Det är en mänsklig rättighet om jag inte minns fel.
HON VAR BÄST FÖRSÖK Å ÖVERTRÄFFA DET
Dagen Yes! är helt klart Maskinen. Jag har lyssnat sporadiskt på dem lite, mest för att Afasi är så jävla kol, men först nu börjat "på riktigt". Oskar ingick ju lite på en höft förut, men nu är det bara Frej och Afasi/Herbert. Segertåget och Alla som inte dansar är ju ganska oseriösa men de är bra danslåtar. Och kollar man albumen hittar man några jättefina låtar, som Kärlek vid sista ögonkastet.
No! är självfallet plugget. Som får mig att gråta, dö inombords och slösa dyrbar fritid. Visst, det är helt lugnt med närvaroplikt och skolplikt och allt men när det inkräktar på de få timmar jag INTE är i skolan? NEIN!
Sådana skäl
En helt nyskriven dikt. Puss!
tur att jag mötte dig säger du
ja det är klart att det är tur att vi möttes
du är ju min enkelbiljett från Nowhere Town
jag har ingen
du har ingen
klart det blev vi som tillsammans
hade ingen
hade inget alls
hade inget gemensamt
du vet att jag inte Älskar dig och jag vet att du inte Älskar mig heller
du tycker bara att jag är snygg på långt avstånd
typ Mariatorget-Ropsten då är det lagom
det enda som är vackert med dig är dina ögon
ibland är dom t.o.m. så fina att jag för några sekunder glömmer
alla dina andra jävla fel och brister
som gror som damm under telefonkataloger
de blir fler ju mer man tittar bort
vi ligger aldrig under köksbordet bland smulorna
och tittar på varandra av oförklarliga skäl
vi gör nästan inget av sådana skäl
jag är bara bitter och du har ingen själ
du är varken underbar eller fantastisk
så sånt biter inte på oss
inget biter på oss men det är inte för att
vi är starka tillsammans för vi är inte starka tillsammans
vi är bara svaga i grupp du å jag
jag tänker aldrig gå några promenader
och jobba halsen rivig och blodig
och tänka på dig hela tiden
i din iPod som du har snott finns inga sånger
som får dig att drömma om mig
jag är 100 % på det
du lyssnar förresten på förjävlig musik
vet att du hade sagt samma sak om mina Spotifylistor
om vi överhuvudtaget kunnat prata
vad gör vi ihop egentligen?
du har inget med mig att göra
du vet att jag inte Älskar dig och jag vet att du inte Älskar mig heller
vi slösar bara tid och åkremsor på varandra
du bryr dig inte om mitt liv
du klagar inte ens när jag bitchar jag tror inte du förstår mig
själv är du obegriplig för mig
jag har aldrig sett mer av dina kvarter
än din fula port med ett nummer på sned
men vi har ju förfan bara varandra
tills vi hittar något bättre
Ester 2011
Vänner emellan
Jag har en vän som jag har glidit ifrån. Jag tänker alltid på dig när jag hör den här låten. Kanske har vi blivit alltför olika.
Fröken Black
Åh, jag blir så himla trött på människor. Missförstå mig inte, jag är alltid trött på människor - inklusive mig själv - det är något kroniskt misstänker jag. Men idag är det lite extra.
Jag snubblar in på en nyupptäckt videokanal, en kille som heter Kinglsey och har pälsmössa och använder ordet fuck böjt vågrätt och lodrätt i alla meningar.
Han är helt underbar.
Bland alla videos hittade jag en som han antagligen gjort för något halvår sedan, den handlar om Rebecca Black.
Alla kommer väl ihåg Rebecca Black, ungen med den nasala autotunade rösten och den genomvärdelösa låten "Friday"? Om du inte gör det, välkommen ut i ljuset. Var det varmt under stenen?
Allteftersom Kinglsey maler på börjar jag hungra efter lite mer kunskap gällande fenomenet miss Black. Följdaktligen ragear jag in på Wikipedia, något jag alltid gör när jag behöver lite mer faktakunskap.
Rebecca Black var en helt vanlig tjej, en 97:a från Anaheim Hills i California. Vi får anta att hon är en smula bortskämd, en pappabetalarunge; jag har hört sägas att hennes föräldrar betalade en rätt saftig summa till företaget som proddade videon.
Hon blev i princip känd över en natt, då en komiker fick upp ögonen för videon till "Friday" och sa att det var den sämsta han sett. Snabbt blev videon den mest ogillade på Youtube, den gick om Justin Biebers "Baby".
Rebecca är fjorton år gammal, men hon kan inte gå i skolan längre. Hon har nämligen blivit mordhotad flera gånger och måste ha säkerhetsvakter med sig vart hon än går.
VAD I HELA SKITEN ÄR DET HÄR? Hallå, det är musik! Musik är ju medicin, inte mordvapen. Musik ska vara, om än inte bra, en frizon. Där ska du vara skyddad. Särskilt om du är en surprisekänd ung flicka som förmodligen inte ens har särskilt mycket koll på musik utan gjorde det hela som en kul grej.
Hur kan hon ha blivit mordhotad för en sådan sak? Fattar ni hur sjukt det är?
Det går inte längre att kommentera på Rebecca Black. Maskinens antikungenvideo blev bannad från Youtube efter att hovet sett den. Man kan inte lägga upp någonting, för det GÅR inte att undvika hatkommentarer om att man är ful, äcklig, slampig, fet eller värdelös.
Samtidigt tillåts en jävla massa avskum att i fälten under svenska nationalsången skriva grovt rasistiska åsikter. Videos med hyllningar till nazismen petas upp ständigt och pedofiler kan uttrycka sina vidriga begär hur tryggt som helst bakom en skärm och ett tangentbord.
Medan Rebecca Black, en harmlös och spoiled tonåring, måste offra sin skolgång och bevakas för att hon lade upp en dålig sång utan någon som helst hets mot någon - den har fan inte ens någon handling. Vad är det här för sjukt samhälle?
Jag avskyr också Rebecca och hennes fåniga och dåligt producerade låt av hela mitt hjärta, men jag skulle aldrig någonsin drömma om att hota henne för det.
Det finns ingen väg tillbaks för nån som är en looser
Länk till den från Youtube bannade videon.
Grym låt! Och uppenbarligen provokativ också, vilket gör den ännu mer fantastisk. Puss på er, Herbert och Frej.
Maskinen - Krossa alla fönster
Gals stuff
Mass-sterilisering af alla quinnor lite i smyg, medan de minst anar det, så att de kan sluta flumma med ungar och jobba häcken av sig och tjäna sitt fosterland istället. Tack som fan, Björklund, there goes my ability to have children. Just flying away. Over the meadows. Singing.
Can I please have it back?
Cute funnyface
Okej, varför verkar de flesta kvinnliga bloggare, riktiga bloggdrottningar såväl som wannabes, inte ha någon som helst självdistans gällande bilder?
Det har länge varit en gåta för mig (som förövrigt är typ världens mest ofotogenique människa) att de alltid vill verka så fulländade, lyckliga och fina på alla bilder. Kom igen. Bjud lite på er själva, förfanken. Det är klart att ni inte behöver lägga upp de mest naturvidriga ärkeblob-med-bakfylla-och-klamydia-fotona men kanske något med en lite bjussig min? Och alltså inte cute funnyface utan typ
snälla?
Yes but no
När jag är lite deppig brukar jag gå in på den här sidan. Den gör mig på något vis på lite bättre humör. (klicka på bilderna)
Tom Felton aka Draco Malfoy
Liten update
Sitter och dricker JULMUST! Någon annan än jag som är skrämmande taggad på julen?
Ny kategori: YES! & NO!
Yes! idag blir sockor. Jag älskar det! Eftersom mina fötter lever i villfarelsen att de är någon slags fiskar och följdaktligen måste anpassa sin exakta temperatur efter omgivningen brukar de vara ganska frusna större delen av året. (Ja, det var en smygpik till dig, svenska skitväder.) Sockor is the new tofflor för mig. Tofflor är förresten ganska oattraktivt, medan sockor har en charm och specifik sexighet som är svårt att sätta fingret på. Och de funkar bra till kängor istället för typ benvärmare. Är man varm om fötterna räcker det rätt långt har jag för mig.
No! är en jävla massa grejer, men just nu min gitarr. Så här är det: jag kan under inga omständigheter spela gitarr alls. Inte ens Smoke on the water.
Men, eftersom jag faktiskt har planer på att hålla på med musik torde det vara ganska bra att kunna spela ett instrument och där är gitarren given trots sin enorma irriositet. Jag talar förstås om dessa eviga singer/songwriterserna som dimper ner framför webcamen och med enormt allvar och stor precision levererar en version av Hallelujah så smörig att man kreverar.
Okej, ämnet alltså. Vi råkar ha en gitarr hemma, en skolgitarr typ. Men eftersom den anlände till denna barnfamilj i ett ganska tidigt stadium så är faktumet att den är rejält misshandlad ganska självklart. Den behöver dammas av och strängas om samt stämmas ordentligt. Vilket betyder att jag måste vänta ytterligare med att tonsätta Damm och Vad rör det dom. No me gusta.
Av gamla gardiner
Nu är det Mårten Gås, en skånsk/dansk högtid då man... äter gås. Jag vet ärligt talat inte ens varför den firas, får
kolla upp det. Anyhow, vi har gäster och som den katastrofala diva jag är kastade jag mig självklart in i garderoben med ett lyckligt skrik över chansen att få klä mig i finkläder.
Den här klänningen har sydde mamma åt mig till skolavslutningen i år. Det är faktiskt en gammal gardin från IKEA. "Min mor sydde en klänning åt mig af gamla gardiner". Det låter sorgligt trots att det inte alls är det, haha.
Det började med att jag spekulerade över eventuella klädinköp inför sommaravslutningen och hon på skämt sa "jag kan ju sy en åt dig, höhö" varpå jag (till min egen förvåning) blev perverserat taggad på nämnda idé. Så hade vi en liten dispyt om längden, hon tycker att det ser ut som ett långt linne snarare än en klänning men jag ville ha den i lite Twiggystuk. Jag vann. Så här är den, min helt hemmagjorda klänning som är en av mina favoriter och går ihop med i princip vilka skor som helst.
Jag önskar verkligen att jag också kunde sy, då fan skulle jag visa världen. Typ.
Nyanyan
Det är fanimig inte varje dag. Det är ju inte precis så att man allt som oftast blir lite vardagssvennefrälst på en höft. Och jag hatar vanligtvis folk som försöker frälsa mig.
Ni vet, man sneddar över plattan en vanlig dag och blir ragead av av någon outhärdligt blid och vänlig eldsjäl som andäktigt säger "du vet väl om att Jesus älskar dig?" med tindrande ögon och halvflinten gnistrande i aftonsolen.
Och jag som verkligen inte tror på någon gud av något slag vet inte riktigt hur jag ska reagera.
Det slutar med att jag piper något om att jag faktiskt sjunger i en kristen kör och får som belöning för detta genomtänkta yttrande en lång och rungande passionerad föroläsning om vilken hyvens grabb Jesus är.
Det gäller inte bara religion heller. Även filmer, musik, konst, artister - rubbet.
Ester, lyssna på det här, det är precis din stil, blajblajblaj.
För jag är helt fabulöst obstinat.
Men nu har någon lyckats. The one and only, the man woman, the myth, the legend Nelly.
Tumblr är mitt nya hem och det går inte att förklara fantastiskheten i hela konceptet. Bara... gå in och låt det skölja över dig.
Kriterier som underlättar för tumblr:ande människor
- Singel
- Socialt missanpassad light
- Humor som överstiger det mesta
- Tycker om 1) katter och 2) Harry Potter
- Har en fetisch för brittiska accenter
www.tumblr.com
En känsla av obestämbar art
Förlåt för att jag inte bloggar. Grejen är att jag tror att jag håller på att gå in i väggen. Jag vet inte.
Inget känns särskilt värt, skolan tar livet av mig, jag har ingen aning om vem jag borde vara och hur man beter sig som en normal och uppskattad människa.
Och jag kan inte göra det jag helst av allt vill göra i resten av mitt liv.
Den bara anfaller mig om kvällarna. En känsla av obestämbar art. Jag har många kompisar och ändå, trots detta, trots att ni tycker om mig och vill va' med mig, känner jag mig så förbannat ensam ibland. Och då hatar jag mig själv för att jag är så sjukt egocentrerad och dramatisk. För att jag alltid ska överreagera, överanalysera och tycka jävligt synd om mig själv.
En del säger att de som behåller lugnet i pressade situationer har lättare att bli deprimerade och nu har jag inte ens lugnet kvar så jag vetefan var det hela är på väg. Något fattas i alla fall.
Lite sammelsurium.
Standard i bloggvärlden
Äter apelsin.
Dricker varm mjölk.
Är tillfreds för tillfället.
Har inget vettigt att skriva om.
Puss på er.
Det var bra då
Ison & Fille ft. Aleks - Vi var barn då
Glassen Magma
Apropå glass. Och Kikki.
Sitter och äter en glass som lika gärna kunnat ha smaken "rökt bastu med gamla gubbar" som körsbär. Den heter Magma. Idag var jag hemma från skolan eftersom jag hade ont i huvudet. Min dag gick i princip ut på att leka med mitt nedladdade amatörmusikprogram, och sen kom Kikki och muntrade upp mig med sitt sällskap.
Vid det laget kändes det bättre, så jag masade iväg till dansen. Jag kan dansa hambo nu. Ja. En helt ny respekt infinner sig.
Nu ska jag skriva lite. Puss!
varför faller vi aldrig/bara lite i taget?
Lite choklad?
Kolla vad jag har här!
Igår vandrade jag i sällskap av Stella, Nelly och Martina från Slussen till Kungsan i halloweenparaden Shockholm 2011. Jag, Nelly och Martina var familjen Torrence från The Shining och Stella körde på marionettdocka.
Det var ganska mysigt, och några hade väldigt fina kostymer. En köttätande växt bland annat.
De hade en gratis fiskedamm där vi hängde som små ungar. Och när allt började lida mot sitt slut delade de ut lådor med fyra kilo chokladpengar som de behövde göra av med. Gissa vilka som kom ångande med en väldig fart?
Så här sitter jag nu med min kartong. Det känns bra måste jag säga.
Hjärtat har Aspbergers syndrom
vad är det för fel
vad är det för fel
vad är det för fel på mej?
det är inget fel på nåt
invärtes/utvärtes
allt är bra:
tandköttet blöder inte när jag
rör vid det
inte hjärtat heller för
hjärtat gör ingenting
hjärtat har nämligen
Aspbergers syndrom
vi har slaktat
de sista chanserna
på nåt konstigt vis
nu hänger de med gåshud i taket
medan aktivisterna tjuter
och slänger varmt blod på alla fönster
tänk om allt blod var varmt
!!!
som i en dröm
man behövde inte pumpa ådrorna
blå och till bristningsgränsen
med andras nattliv för att få ro
jag har alla tänder kvar
snart kommer visdoms också
i hörnen på munnen
vad mer behöver man veta
om det ändå inte spelar roll?
hel och ren i en lägenhet med
pelare och brunt parkettgolv
jag har börjat HATA alla jag älskar
och mitt hjärta har en diagnos
jag gör som förr i tiden:
spärrar in dåren
vad är det för fel
vad är det för fel
vad är det för fel på mej?
när jag vaknar upptäcker jag att
jag har sjungit med i min favoritsång
utan att riktigt inse det
är det så här/det känns att va lycklig?/det är inga problem
Ester 2011
Säg inte till mig att allt har ett slut
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
"tacka då nöjd de vänliga, små tingen." Karin Boye finns i diktsamlingen Kärlek och uppror - 210 dikter för unga människor.
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Mitt täcke.
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Reprisen av förra avsnittet av Idol. Vafan åkte Linni ut för?
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
Tjugo och tjugo. (21:25)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Fotsteg öfwer parketten och marsfwinens ädla oink.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Lyssnade på musik och försökte undvika att titta en konstig gubbe i ögonen.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Förmodligen min mobils repiga display.
8. Vad har du på dig?
Blå stretchig t-shirt, unisexbyxor från Weekday (med konstiga plötsligt uppkomna veck kring skrevet?) och svart skärp.
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Att jag fick ett skitlångt brev från Oskar.
10. När skrattade du senast?
Så ofta det går, men sist jag skrattade riktigt jävla mycket var för några dagar sedan då jag och Nelly hyrde Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst-inspelning från Cirkus. Alla som läser det här: se den! Fyfaaaan vad roligt det var. Jag låg i soffan och pep och Nelly hade svårt att över huvud taget ställa sig upp.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Sju affischer med idoler, anslagstavla, Daniels brev, en jättefin teckning som Vera ritat, ett citat av Andy Warhol, Veronicas autograf, en stor orange krok, en korktavla av Iris, en rosa sjöstjärna och två skolfoton.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Det är väl förfan bara att ställa sig framför spegeln och göra miner.
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Bra som substitut för typ allt annat.
14. Vilken var den senaste film du såg?
Big Fish. Bra film, se den!
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En studio åt mig själv, konsertbiljetter av alla de slag, en shitload med märkeskläder och så vidare.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Eh... jag är ganska bra på att prata om mig själv i ärlighetens namn. Jo, jag älskar att klä ut mig, haha. Jag har alltid gjort det och antagligen är det för att jag är världens största attentionwhore.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Jag säger som Nelly, vissa VIPiga själar skulle få magiska krafter.
18. Tycker du om att dansa?
Jadå. 
19. George Bush?
Ska han också lägga sig i det här?
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Ojoj, det var svårt. Gurli, Mette, Raymond och Ilse är fina namn på flickor. Om det var en kille skulle han heta Ismael. Eller nåt.
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Nein. Kanske i England något år, sen räcker det. Jag hör hemma här.
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
"Åhåhå, VIP!"
Vårlängtarryck
Fick plötsligt ett vårlängtarryck. Är redan så jävla trött på vintern och då har jag ändå bara genomlevt fjorton stycken. Det enda bra med vintern är julen typ. Och nyår. Sedan är det två skitmånader med slask lodrätt och vågrätt och när det äntligen blir "vår" i kalendern säger vädret fortfarande "ta på dig tretton lager och dubbla mössor or I'll kick some ass".
Om man som jag är en gnällpotta å det grövsta som skyr kyla är det inte kul. Man spenderar tre månader i hemmet i en slags ofrivllig Fritzlparafras.
Jag vill gå barforta på asfalt och gräs och känna lukten av avgaser och ha hår som ni vet är helt varmt för att man suttit länge i solen. Och så vill jag ta ordentliga promenader och ha solbrända ben och bada i alldeles för kallt vatten och testa nya glassar och trängas på svettiga bussar och bära korta klänningar.
Gud, jag blir helt ställd av all depression. I alla fall, jag har en favoritdikt som antingen den är relevant eller ej är väldigt söt och som jag lätt relaterar till vintern:
SKOR LÄNGTAR UT AV WERNER ASPENSTRÖM
Nyss åskade det.
Nu har det upphört.
Hund håller jag inte
Men träskor:
De står vid dörren
och skäller.
The night belongs to us
Så jävla jävla bra det här är.
POESI 1
Jag skriver för att det är det jag har
För annars finns det inget kvar
Det är min endaste talang
Kan inget om hiphop och inget om slang
Jag sväljer alla mina svar
Så poesin är allt jag har
Ester 2011
Hjältar överallt
Det är ett år på dagen sedan Daniel släppte sitt soloalbum Svart, vitt och allt däremellan. Oskar släppte också sitt album Vilja bli 2010, men jag vet tyvärr inte exakt vilken dag. Så har ju också det här året varit ett av de bästa i mitt liv.
Men det blir bättre varje dag
Första bilden som togs strax innan jag klippte av mig håret. Jag var alltså allvarligt deprimerad vid den här tidpunkten. Kul tjej.
Ett praktexempel på den FÖRFÄRLIGA klädstil som jag hade i sjuan, uppenbarligen tyckte jag att det var fränt med uppknäppt kortärmad långrandig herrskjorta och långärmad tröja under. Iris fantastiska uppenbarelse i vänstra hörnet räddar skiten.
... inga kommentarer. Artsy unge?
Bilden som gjorde haircuten officiell för världen (Facebook).
Åttan. Höstterminen. Grön halternecktröja och utväxt förvildad frippa = smokin' hot.
Mer djup och finstämd konst.
Det här måste varit strax innan Daniels konsert på Cirkus i mars. När jag ber folk att hoppa över bilder från "när jag har långt hår" är det den här perioden jag menar. Tyvärr hann jag inte klippa mig till konserten heller så jag såg ut som ett fält med råg.
Senare på våren rök det, tack och lov.
Fick fangirlryck och klippte södermalmskotlett i augusti. Den är kvar faktiskt, men det kräver tid och enorma mängder hårgelé att fixa den och hålla den på plats.
OCH HÄR ÄR JAG NU. Längre, tjockare och blondare. Lite finare, lite bättre. Som en skald en gång skalderade: det blir bättre varje dag!
EN UTMANING: gör det här! Leta igenom gamla fotoalbum på datorn och gör en tidslinje. Länka till blogg/hemsida i kommentarsfältet. Vinnaren får ett pris. Ett litet och ej materiellt pris, men likförbannat ett pris. Seså, iväg med er!
Lite vardagschacha
Nu sitter jag och lyssnar på ... Och vinnaren är och funderar på om jag borde tvätta håret. Typ nu.
Om en stund kommer Martina och Nelly hit, vi ska planera vår fantastiska kollektivkostym till Shockholm. Ni vet, halloweenparaden som äger rum på lördag.
Vi kommer sopa mattan med alla vill jag lova. Förhoppningsvis.
Vi har fått små inneboende också. Det heter är Rufse och Tufse. Det är marsvin (INTE HAMSTRAR), tillhör mina sysslingar och de ska bo här till på söndag.
Ljus pärlblond
Jag sa ju att jag har färgat håret. Det är inte värsta grejen men here it is. WOHAA, ÄNNU MER GULHÅRIG. TJOTTAFLÄNG I LINGONSKOGEN. (Ja, jag är en smula sömning.)
Precis som alla andra vanliga människor med naturligt ljust hår får min kalufs en råttfärgad nyans när det lider mot höst. Jag avundas folk med mörkt hår det, att behålla samma hårfärg året om och slippa behöva se ut som en vanskött och väldigt gammal katt så fort det blir lite mörkt ute.
Nu har jag lightat upp håret litegrann med hjälp av en L'òreal-hårfärgningskräm med det bajsnödiga namnet "light pearl blonde". Det känns faktiskt bra, trots att jag egentligen tycker att mitt hår i sitt naturliga hysteriska tillstånd är helt okej. MEN barret är inte pärlblont. Veronica Maggio är pärlblond. Jag är närmare "osaltat bregott" om ni kan föreställa er det.
Vilket är ganska likt sommarkulören, så det lär inte bli någon ful utväxt tack och lov amen.
Vips, där fick vi till ett helt inlägg om bara mitt hår. Jag upphör sannerligen inte att överraska mig själv.
Puss på er, mina apor.
Som en dröm
*en hipsterbild (föreställande mig ohyes) för att fira lifvet och framgången*
Okej, goda nyheter hörni! Nu har jag fått ett modem till min laptop vilken betyder att jag day or night kan uppdatera den här skitbloggen! Vi ska ha väldigt kul tillsamans och jag ska satsa allt för mina trettio läsare, det lovar jag.
Om ni faktiskt tycker om mig kanske ni kan slajda in lite PR och reklamera mig för era kompisar? Eller?
Anyhow, jag är glad som en uppgraderat nyknullad och guldinpackad lärka. Vi ses om sisådär fem minuter i nästa inlägg.
Walking like a woman and talking like a stone-age man
