.

---

Förlåt för att jag inte bloggar. Grejen är att jag tror att jag håller på att gå in i väggen. Jag vet inte.
Inget känns särskilt värt, skolan tar livet av mig, jag har ingen aning om vem jag borde vara och hur man beter sig som en normal och uppskattad människa.
Och jag kan inte göra det jag helst av allt vill göra i resten av mitt liv.

Den bara anfaller mig om kvällarna. En känsla av obestämbar art. Jag har många kompisar och ändå, trots detta, trots att ni tycker om mig och vill va' med mig, känner jag mig så förbannat ensam ibland. Och då hatar jag mig själv för att jag är så sjukt egocentrerad och dramatisk. För att jag alltid ska överreagera, överanalysera och tycka jävligt synd om mig själv.

En del säger att de som behåller lugnet i pressade situationer har lättare att bli deprimerade och nu har jag inte ens lugnet kvar så jag vetefan var det hela är på väg. Något fattas i alla fall.

---

Lite sammelsurium.