Min stackars Baptiste



Jag har varit mycket med Edith de senaste dagarna. Trewligt som fan.
Den fruktansvärda bilden är från i torsdags, då vi körde ut vår fina teatergrupp på Medborgarplatsen och övade på att skälla ut varandra, åt kladdkakemuffins som Linnea hade bakat och läste manus. Det gick faktiskt jättebra, jag tror föreställningen blir helt okej.

Igår var vi tillsammans med hennes föräldrar på en pjäs som spelades på Dramaten. Paradisets barn hette den, den var lite klurig i början men när man väl kom in i den var det väldigt bra. Skådespelarinsatserna var också helt fantastiska, och Hamadi Khemiri var med och spelade delvis en slags pierrot med stor krage och ledsna ögon. Detta gjorde mig och Edith lyckliga in till hjärtat och ut igen.
 
Idag är det min namnsdag, mormors födelsedag och Earth Hour. Vi ska se vad vi kan göra av det. Puss!


Lek aldrig med grannens barn



Jag fortsätter att leva mitt liv och Maskinen har släppt sin nya platta som är svinbra. Nu har det blivit kallare utomhus igen och jag stoppade idag sorgset tillbaka några par hoppfulla shorts i nedersta byrålådan. Påsken ska tydligen bli rätt kylig. Jävla skit. Men trevligt med lite kvalitetsbidrag till Spotifylistan.

Här är en av de bästa låtarna från Framgång och efterfrågan:
Maskinen - Mamma sa


Tjabba



Men tjabba! Tjabba är den fulaste hälsningsfras som finns.

Här sitter jag i fars gamla tröja och lyssnar på onödig partymusik. Jag hade tänkt göra en massa viktiga saker, som att lära mig shuffla, beställa ett nytt bankkort (eftersom jag lyckades låsa mitt gamla, lång historia), börja på min uppsats om apartheid och sticka klart en stickning men nu är det så att jag är en jävligt ineffektiv människa så när jag kom hem satte jag mig och läste tidningen och åt väldigt mycket jordnötssmör och sen damp jag ner framför datorn där jag suttit parkerad sen dess.

Man börja undra lite vad det är för liv man lever när man plötsligt sitter och glajjar på LMFAO Party Rock Anthem live feat Justin Bieber. Jaja, tydligen är det nån som gillar att läsa om sånt här i alla fall.  


Lite kärlek



Introducing våren. Det har min helg bestått av. Här med vackra Martina på bakgården till Stockholms Pilates-center (checkade in på Facebook, jajamänsan). Det var igår ett helt fakking år sen vi tillsammans med Kikki var på Cirkus för att se Daniel Adams-Ray live för första gången. A.k.a. början på en liten era, om man får uttrycka det så.  


Inte högkvaitativt, men av betydelse.

Vi bestämde oss för att fira med en liten promenad i vårsolen, sånt som i regel mest tanter gör. Näe, skämt åsido, den här promenaden hade faktiskt lite tradition bakom sig. Och vi hade proviant i form av grillad kyckling och "typ Euroshopper"-päronsoda. Bästa dagen, besta hesten med andra ord. 

Senare på kvällen drog vi till Nelly och suktade efter skolavslutningen och längtade efter Kikki som noggrant sett till att vara sjuk just denna helg (och dessutom färgat hårtopparna blå, I approve).

Idag (våffeldag och sommartid mtfks) har jag varit med Jill som fotade mig till lite olika hemliga projekt. Ni kommer att få veta så småningom, har man sagt A får man fan säga B. Har själv svinstora problem med folk som skriver "och sen hände en grej men jag orkar inte berätta hihi". Jahapp, tack för informationen liksom. Trevligt att du delar med dig.


6y photoshoot, much?

Anyway, nu ska jag sova fett mycket och imorgon är det skola och det känns faktiskt helt okej för snart är det löv på träden och jag blir nipprig och kär i alla. Puss!

  

BOOM BANG BANG



Alltså den här låten och videon är mitt seriösaste guilty pleasure någonsin ever. Den är så himla somrig och fulfin och totalt utan genusperspektiv att det inte går att inte tycka om den.


Vem lär våldtäktsmännen?




Och så dyker denna bild upp på 9gag och nu är jag här igen, för gissa om de hundratals kommentarerna upprör mig så till den grad att jag fan inte vet vart jag ska ta vägen.

För vem är det som är upprörd nu om inte (surprise surprise) den där ganska pyttelilla delen av den manliga populationen som inte verkar ha så mycket perspektiv på någonting alls. 
Varför är dessa unga killar arga nu då? Jo, för sånt här är ju inte rättvist. ALLA män våldtar ju inte, så får man ju inte säga. Det är det heller ingen som har sagt, men nu är de redan igång och det droppar in kommentarer i hög hastighet. Läser kommentarerna och jag vet att jag kommer bli sådär arg igen, men det struntar jag i för jag är nyfiken. 

"Det är ju inte tjejens fel att hon blir våldtagen men hon kanske borde tänka lite på att inte klä sig så utmanande i korta kjolar och så, det finns män som inte kan kontrollera sig." Det här är majoritetens åsikt.  

 


De här åsikterna, de skuldbelägger fortfarande tjejerna som blir våldtagna. Om du haft en annan kjol hade det här inte hänt, typ. Som om hon kan rå för att nåt äckel ger sig på henne. I undersökningar som gjorts är det bevisat att offrets klädsel inte spelar någon roll vid våldtäkt/övergrepp. Huvudsakligen brukar det vara ex-partners eller bekanta som utför handlingarna, en slags hämndaktion. I dessa fall bör klädseln alltså inte ha någon avgörande betydelse.
Överfallsvåldtäktsmän ("i buskar och mörka parker") bryr sig inte om offrets kläder. De tar första bästa, kan vara en 12-åring såväl som en 60-åring.
Män som letar offer på exempelvis klubbar bryr sig inte heller i första hand om utseende eller kjollängd. De vill ha någon som är lätt att förgripa sig på, gärna någon som är lite full och inte riktigt har kontroll på läget.

Det så jävla jävla sorgligt att dessa idioter får representera män i allmänhet. Det förstår vi ju, tvärtemot vad upprörda 9gagers verkar tro, att alla män inte är våldtäktsmän. Såna påståenden är bullshit framlagda av oseriösa människor som överhuvudtaget inte borde få ge sig in i jämställdhetsdebatten.

Men det händer ändå att folk blir våldtagna, och det kan ingen blunda för. Oftast är det tjejer. Och sen skyller hela fucking massmedia på att det "finns män som inte kan kontrollera sig".
False. Det går utmärkt att kontrollera sig. Jag hoppar till exempel inte på första bästa kille jag ser så fort jag känner för det. Det är ett ogiltigt argument såvida man inte har någon störning som gör att man lätt blir väldigt våldsam (alltså inte vanliga koncentrationssvårigheter som ADHD eller DAMP), alternativt att man inte har någon empatiförmåga alls. Är detta fallet ska man få psykiatrisk vård.

Det finns inga som helst ursäkter till våldtäkt/sexuella övergrepp. Det är ett förnedrande brott som i årtusenden använts för att sätta folk på plats och hindra dem från att bli för... värda, helt enkelt. Så kära 9gagers, sluta vara så himla vita kränkta män angående våldtäkter. Det är inte ni som blir förnedrade, för en gångs skull handlar det inte om er.

Jag vet redan vilka parker jag inte kan gå i när det är mörkt (= typ alla), vilka kroppsdelar man ska slå mot om man blir överfallen (skrevet, ögonen, översidan av fötterna) och hur (utnyttja din tyngd, använd föremål du har med dig, visa att du inte ger dig, slå hårt), jag vet hur man säger ifrån, jag vet att man alltid ska umgås i grupp, jag vet att man inte ska lita på vem som helst, jag vet hur man anmäler, jag vet vilka konsekvenser våldtäkter kan få för både offer (ångest, sömnsvårigheter, smärtor och permanenta skador i underlivet, trauman, asexualitet) och gärningsman (skadestånd, här i Europa fängelse i tre till fyra år med konsekvensen att det blir svårare att få arbete, i vissa delstater i USA livstids fängelse). Jag har lärt mig att vara vaksam av den enkla anledningen att jag är tjej.

Vem är det som lär våldtäktsmännen att man inte kan behandla människor som ovärdiga leksaker, oavsett hur de är klädda?


See ya bitches

Jaja, det blir en officiell bloggpaus. Plugget, ni vet. See ya bitches!

Vi kunde aldrig riktigt va som nån


Skitprickiga fönster



tunnelbanan rasslar över Centralbron
och på stommarna i pur betong står kloka ord skrivna
i sjukligt ljust blodrött klotter
vi är tysta och rör oss efter tågets skakigheter
såklart livet vi två lever inte är nån dussinkomedi
för sånt shit tror ju inte vi på längre
men jag önskar ibland att jag gjorde det
Nästa Slussen säger rösten som jag känt igen
sen jag var typ fem år gammal
de brunfula sätena är likadana som alltid
och det var såhär det blev nu okej?

fast nu har isen bräckts
och de dimmiga flaken guppar på ytan
nu bryter solen igenom det skitprickiga tågfönstret
nu blundar trafikanterna i två sekunder
för att känna värmen mot ansiktet
och det är plötsligt något som är så himla…
så himla mjukt i mig




till Edith
Ester Berg 2012


Förlåt 2

Alltså, på riktigt. Jag borde straffas litegrann. Noppas lite extra på ögonbrynen eller dylikt. Jag har bara inte ORKAT. Förlåt. Om någon är kvar här nu, det känns som att det ekar rätt mycket och jag har dammråttor till anklarna.

Vi ses snart.

RSS 2.0