Yes & No 2012-01-23
Killen i kassan på Bengans. Gick in där för att investera lite i min så kallade "skivsamling". Han hade beställt in precis vad jag letade efter och var så himla fin och trevlig och skäggig att min själ blev helt lycklig.
Maggiouppsättningen komplett! Idag tillkom Vatten & Bröd i samlingen och jag kan vila i frid. Skivan är inte på långa vägar lika bra som de andra två, men åh, den är så mysig att jag blir helt... mysifierad. Le sträcklyssning.
Mitt rum är FETT kallt eftersom jag har en balkong här. Jag har ett litet element men det hjälper föga. Följdaktligen sitter jag för det mesta insvept i ett väldigt tjockt täcke, lite som en enormt bachelorette kåldolme.
PS: 2012s fulaste bild. DS
2012-01-08 Yes! & No!
Mina kompisar såklart. Poolmys, gossip och sushi med Annie, Edith och Linn i onsdags. Filmkväll med Martyparty, Kikki och Nelly i fredags. Och så självklart hela nyåret med Saga! Jag börjar misstänka att hela forever alone-grejen eventuellt bara är imaginär. Kanske.
Julklappsdocsen. De är utan konkurrens bäst i världen på alla punkter och så vidare.
Martinas och min Facebookgrupp. 
Det kreddigaste med grejen är att Erik, ena halvan av Ansiktet, gillar.
Kallbrand. Tydligen var det för kallt för att gå i strumpbyxor. Jaha, då vet vi det.
Snygga människor får en att känna sig obeskrivligt extraful i vinternatten.
Sophia Somajo - typisk snygg människa.
Jul, jul, strålande jul
Smörig julmusik. Pappa ropade över "Last Christmas" att jag lyssnade på mjäkig musik. Såklart, det är ju jul. Den här månaden står jag ut med Train, Vikingarna med barnkör, Bieber, Carey och Sinatra. Det hör till. Strååååålande stjääää-ääää-rnaaaaah. 
Min vinterjacka. Inte det mest attraktiva plagget, men det känns som att vira in sig i ett täcke av mjuka små moln och vara förevigt skyddad mot väder och vind när man går ut. 
Ifyllda ögonbryn. Tycker att det är ännu finare när det är vinter av någon anledning - det är en snygg och personlig kontrast mot blek vinterhud. Inspirationen hämtade jag från Kikki, som brukar måla sina ögonbryn nästan svarta och har illrött läppstift till. Eftersom jag är ljushårig tycker jag inte att svarta ögonbryn är så fint på mig, så jag fyller i dem med en ögonbrynspenna för blonda ögonbryn istället, men sådant bestämmer man ju själv. 
Snöblask. Med risk för att låta som världens gnällpotta, men faktiskt. Vi bad om snö, och vi fick typ baksmällesnö. Vad fan är det? Lite halvdan snö. Snöblandat regn.
Ni vet när man tar en genväg, inser att man måste vada genom en isvak 12x16 meter för att komma fram och inte orkar ta en annan väg. Och så har man hälstrumpor. Och uppkavlade jeans (eftersom man inte fattade att det faktiskt snöade). Och så får man sätta ner fötterna försiktigt som en nasse bland ungvänstermänniskor för att inte få slask i skon. Gud ska veta att det är det värsta som finns. 
Snälla tomten?
Lite blaj
Snö på onsdag! Gnäll inte över snön så länge den är måttlig, mina pisspottor, ty julen äro icke förutan snö.
Världens fulaste tröja. Kommer ni ihåg min getingtröja? Måste få lovsjunga den än en gång. Världens bästa vinterplagg. Plus att den är helt mjuk inuti. Nästan så att man går bananas och blir modebloggare bara för dess skull. Undrar om någon skulle läsa den bloggen?
Min störtsköna önskelista. Den är helt enkelt bäst. Tror ni mig inte utmanar jag er att komma hit och kolla.
Jag är i kulören korallrev med blåmärken på Yes!/No!-bilderna. De är hastigt redigerade i ett lousy ljus. Synd.
Anti-flow. Har inte kunnat skriva något bra på typ hela veckan. Förjävligt då vi har prov imorgon och en inlämningsuppgift till på fredag.
Börja om igen
- Min nya frisyr för att den är fantastisk på alla sätt och jag är svinigt stolt över mitt hantverk.
- Gymnasiemässan idag var jätterolig. De flesta i montrarna var engagerade och trevliga, och så kunde man gå runt och skratta åt lol-gymnasier. Nämner inga namn. Ett extra-YES! till Filmgymnasiet Gotland och St. Eriksgymnasiet. Bitches, here I come!
- Min nya tröja.
Ångestattacken man får ibland när det börjar lida mot natt. I förrgår kväll t.ex, satt jag och var heeelt övertygad om att jag måste ha Aspbergers och genomförde två internet-test (vem fan gör det liksom? gå till en riktig läkare, hallå!) som båda pekade på att jag inte hade det och då testade jag mig för Borderline och depression som komplement. Nej, jag är ingen boardie, men jag är eventuellt på väg in i en depression. Jaha, då vet jag.
Sen var jag så besluten om att jag måste ha en liten jävla diagnos i alla fall att jag skrev ner alla mina "mer speciella" egenskaper på ett papper. DET om något kunde ju få mig att gå in i en depression, att jag var tvungen att fortsätta på andra sidan också.
HON VAR BÄST FÖRSÖK Å ÖVERTRÄFFA DET
Dagen Yes! är helt klart Maskinen. Jag har lyssnat sporadiskt på dem lite, mest för att Afasi är så jävla kol, men först nu börjat "på riktigt". Oskar ingick ju lite på en höft förut, men nu är det bara Frej och Afasi/Herbert. Segertåget och Alla som inte dansar är ju ganska oseriösa men de är bra danslåtar. Och kollar man albumen hittar man några jättefina låtar, som Kärlek vid sista ögonkastet.
No! är självfallet plugget. Som får mig att gråta, dö inombords och slösa dyrbar fritid. Visst, det är helt lugnt med närvaroplikt och skolplikt och allt men när det inkräktar på de få timmar jag INTE är i skolan? NEIN!
Ny kategori: YES! & NO!
Yes! idag blir sockor. Jag älskar det! Eftersom mina fötter lever i villfarelsen att de är någon slags fiskar och följdaktligen måste anpassa sin exakta temperatur efter omgivningen brukar de vara ganska frusna större delen av året. (Ja, det var en smygpik till dig, svenska skitväder.) Sockor is the new tofflor för mig. Tofflor är förresten ganska oattraktivt, medan sockor har en charm och specifik sexighet som är svårt att sätta fingret på. Och de funkar bra till kängor istället för typ benvärmare. Är man varm om fötterna räcker det rätt långt har jag för mig.
No! är en jävla massa grejer, men just nu min gitarr. Så här är det: jag kan under inga omständigheter spela gitarr alls. Inte ens Smoke on the water.
Men, eftersom jag faktiskt har planer på att hålla på med musik torde det vara ganska bra att kunna spela ett instrument och där är gitarren given trots sin enorma irriositet. Jag talar förstås om dessa eviga singer/songwriterserna som dimper ner framför webcamen och med enormt allvar och stor precision levererar en version av Hallelujah så smörig att man kreverar.
Okej, ämnet alltså. Vi råkar ha en gitarr hemma, en skolgitarr typ. Men eftersom den anlände till denna barnfamilj i ett ganska tidigt stadium så är faktumet att den är rejält misshandlad ganska självklart. Den behöver dammas av och strängas om samt stämmas ordentligt. Vilket betyder att jag måste vänta ytterligare med att tonsätta Damm och Vad rör det dom. No me gusta.
