.

(Det här är bilder som jag tagit från de uthängda i inlägget. Skulle någon av olika anledingar vara missnöjd med bildvalet eller helt enkelt föredra att inte ha sin bild ute på nätet, meddela i en kommentar!)

En sak jag stört mig på länge är när man läser bloggar och inte vet vem bloggaren pratar om. Därför är här en race genom folk jag umgås med.


Martina, Vera, Anna S (lågstadievarning med efternamnsversaler men det är nödvändigt since there's two Anna), Nelly, Kikki och jag har gått i samma klass sen sjuan. Det är de här härliga peepsen som varje dag kramar mig godmorgon, godmiddag, godkväll.



Anna A, Emma, Annie, Edith, Linn, Katja och jag gick i samma klass hela låg-och mellanstadiet. Eftersom vi går i olika skolor och Linn kände sig tvungen att flytta lååångt bort träffas vi sällan men de här guzzarna (hahaaaa, jag kan verkligen inte ta det ordet seriöst!) har en speciell plats i hjärta och lungor.


Jill och jag träffades på ett kollo i fjol. Bästa sommarfyndet någonsin.


Saga och jag har känt varandra i princip hela livet. Våra föräldrar möttes första gången på babykontroll!


Min ena syster Vera kommer ibland med kommentarer som absolut måste petas upp på internet och delas med världen, så hon förtjänar också en plats här. Ej att förväxla med andra Vera (trots att båda fånigt nog har samma efternamn också). Min andra syster, som också är en hejare på anekdoter av alla de slag, heter Iris men eftersom hon är lite yngre vill jag inte lägga upp bilder på henne.

Sen finns det flera men det här är nog dem jag pratar mest om här.

---

Och nu ställer vi oss alla frågan: VARFÖR VAR JAG TVUNGEN ATT SKAFFA SÅ DJÄVULUSISKT VACKRA KOMPISAR? Vem vill vara the ugly friend liksom? När jag kollar igenom bilderna här ovan är det seriöst lite "maj goad, svenska chejer - det är alltså sant!". Och med tanke på att jag själv ser ut som skrot och snor större delar av tiden verkar det rätt underligt. 




Men gjort är gjort och jag vill inte byta dem för allt i världen.