Det snurrar på min skalle

Hej på er sockerfnas. I eftermiddags sköts två hattar till i min samling, och jag tänkte att det var väl synd och skam att ingen ännu fått se den i dess sanna prakt.
Så därför ger jag er, mina damer på mina herrar, Ester Bergs hattsamling. 




Damhatt, R. Barthesson. Tidlöst snitt, jägarmodell, 80 till 90-tal. Nytillskott i samlingen.


Damhatt, okänt märke, gjord av tysk stomme. Tidlös, jägarmodell, 80 till 90-tal. Nytillskott i samlingen.


Damhatt, Faustmann. Förmodligen importerad från Tyskland. Vattentät(!) i en maskulinare modell med flätat hattband av läder. Har även en snarlik i brunt från Hamilton.
 

Damhatt, Irchler Hut. Tillverkad i Österrike. Mindre modell, jägarsnitt.


Liten lekhatt i halm, Prickig Katt. Köpte den i Göteborg för något år sen men har aldrig använt den eftersom den är så liten och skulle behöva ett band. Vill någon ha den så varsågod, säljer den för 20 spänn om intresse finns.


Halmhatt, okänt märke. Antagligen från Frankrike. Klassisk modell, som kunde passat en kvinna eller en man med litet huvud. Den här fick jag av mormor för ett tag sedan, eventuellt är det en slags skolhatt.


Hysterisk solhatt i rödvitt blommönster från H&M. Snodd från mamma en sommar för mycket länge sen.


Något jag brukar kalla Hilding-mössa från MEA - Militär Ekipering AB, 50-tal eller 60-tal. Har tillhört min farfar. MEA var tidens fina herraffär, de sålde även uniformer.

 
Mycket märklig mösshatt för män införskaffad på en rea på H&M. Används någon gång ibland, men passar mig egentligen inte särskilt bra.


Damhatt, okänt märke, 20-talssnitt. Jag praktiskt taget bodde i den här i sjuan. Nu används den sporadiskt men jag tycker fortfarande att den är grymt snygg.


Emilmysse från Skansen. I samma snitt som skärmmössorna tillhörande pojkar och yngre män av arbetarklassen var av kring sekelskiftet och en bit inpå 1900-talet.

NOTE: Egentligen är jag emot pälsindustrin totalt och därför känner jag mig väldigt tudelad när jag bär pälsmössa. Men eftersom det är second hand inbillar jag mig att det inte är så farligt, och det är så himla varmt att inga andra mössor slår det. Får tyvärr ändå lite hatblickar av Greenpeacemänniskor på stan. Så, bara så ni vet. Jag dödar helst inte oskyldiga rävar.


Pälsmössa, okänt märke. Helt säkert tillverkad i Stockholm.


Fullkomligt galen pälsmössa, kanske i minkpäls, av okänt märke. Tillverkad i forna Sovjet.


Pälsmössa, okänt märke. Kan ha hört till en pälskappa.



Jaha, det var nog alla tror jag. Majoriteten av hattarna och alla pälsmössorna har jag fått till skänks av en ingift släkting som haft ett högt uppsatt jobb inom muséer. Jag tycker det syns ganska bra på dem, att de tillhört en chef. I alla fall har hon gett dem till mig när hon inte velat ha dem längre, eftersom hon vet att jag i princip är den enda i släkten som bär hatt. Nu har det ju inte varit så mycket damhatt de senaste månaderna, utan mera pälsmössa, men i sommar blir det åka av för min lilla samling.

Har någon några frågor är det fritt fram att ställa dem, vad det nu kan tänkas handla om. Älskar er!

   

Dom kommer slå hårt, dom kommer slå hårt



Fick låna den här tröjan av pappa. Det är han som gjort trycket som blev loggan till Florence Valentin's senaste album Spring Ricco. Grymt snygg och komfortabel i alla fall, om man får säga det själv.




... och nu en enkel fråga som du säkert kan svara på

 
 
 

Varför har inte Daniel Adams-Ray utsetts till Sveriges bäst klädde man än? I mina ögon är hans klädstil absolut ultimat, den känns Lagom (höhö) nyskapande. Men tydligen tyckte Café att 2011 var det Pär Lernström som regerade modet, och året innan dess var det mister Kinnaman. Inget fel på de killarna, men faktiskt, lite trist ändå.

Får väl hålla tummarna för tvånolltolv då. Kram så länge.


Hela världen är så underbar





Två julklappar från mina jättefina kompisar. Så himla glad! (Min lugg är rosa efter den röda sprayen igår, värsta white trash-tjejen.)



Skor

Idag hade jag Nellys schnygga skor på mig igen. En timme i alla fall, tills Anna (med nyfärgat hår, fett snyggt) rusade på mig och ville prova. Sedan stolpade hon runt lite ovant i några minuter innan det så kallade "klacksko-modet" inföll. Det är då man kan gå rakt utan att svaja på benen, ta långa steg och är allmänt immortal.
Sen ville hon liksom inte ta av dem (förståeligt) så jag klev helt sonika i hennes lackade mörkgröna Docs.
Och kände mig ungefär såhär.



HERREGUD VAD BEKVÄMA DE VAR, DET VAR JU HELT SINNESSJUKT.
Vandrade omkring i dessa små himmelriken av fashionabel komfort resten av dagen och kände mig nästan besviken när vi var tvugna att byta tillbaka. (Men bara nästan. Nelly's skor är fortfarande grymma på en level som är helt dum i huvet.)
Jag ska nu starta en kampanj med dunder och brak här hemma för att införskaffa ett par egna Doctor Martens. Det skall antydas övertydligt fram till jul att skorna är både bekväma och ekonomiskt försvarbara eftersom de håller typ hur länge som helst. Sedan ska jag äntra affären vid Skrapan till tonerna av Händel Messiah.

Jag ska nämligen vara cool när jag börjar i gymnasiet var det tänkt. Vi får se hur det blir med den saken, illusionen lär väl krossas så fort jag börjar... öppna munnen och röra på talorganen. Men har jag ett par Doc's är jag fan på god väg.



Y U so incredibly beautiful!?



Men det är svårt att gå i backar

Your image is loading...

Ursäkta dåliga bilder, har fortfarande bara min lousy webcam eftersom jag tappade kameran i golvet. Men det här är höjdpunkten på veckan - Nellys skitcoola ljusgrå Weekdayskor. Om man skulle gifta sig med ett par skor alltså.
Dock blir det obekvämt att gå alltför långt i dem, så jag är glad att Martina hindrade mig från att ha dem på gymnasiemässan igår. Det hade slutat i nånslags ostbågegång och en obegränsad ström av gnällande. 

Vill någon skicka julklappar så... 800 :- på Weeday, helst i svart om det finns kvar.

 

Den som söker ska få sin belöning





En klänning från Toi du Monde, lånad av Nelly. Jättefin och i ett skönt, svalt material. Egentligen gillar jag inte klänningar som går till knäna, men den här är söt.



Som du



Idag: byxkjol från Commé Toi. Fick flera kommentarer om att den var fin, så Nelly - cred till din smak. Den ÄR grymt snygg och bekväm.

Undrar ni så var jag tvungen att stå på stolen för att få till ljuset bra, därför ser mitt rums perspektiv eventuellt en aning buttfucked ut.


Hästar och rutor



Ja, jag tog en bild på gårdagens outfit. Nej, jag kollade den inte särskilt noga. Och ja, jag har nu upplevt Herren Skaparen och Guds vrede över detta faktum. Tog mig en titt på fotot (ETT foto, mitt retard) och övervägde det noga men kom tillslut fram till att det faktiskt var för fult för att visas för allmänheten.
Sen när, kan man fråga sig, har jag en rejäl ölkagge som smiter ner lite sexigt över byxornas kant? Jag har faktiskt alltid haft den uppfattningen att jag är ganska benig men det kanske bara är naiv inbillning? 

Nelly bär på bilden bodyn från Monki jag hade igår (som ni kanske kommer ihåg har vi klädbytarvecka). Det är så den ska se ut på folk. Den ska INTE få en att se lönnfet, karlabred och platt ut. Ställer jag för höga cravings nu?
Jag får nog ge upp mina drömmar om en sådan body och hålla mig till vad jag passar i helt enkelt. Samt avundsjukt kladda på Nelly när hon har den på sig.


Det är synd om människan. Ja, ni läser en blogg som citerar Strindberg. Jävla smyghipsters där! 

 


Nånstans i Berlin finns säkert livet som jag söker



Har i skrivande stund en klädbytarvecka med Nelly. Jag har haft en med Kikki för ett tag sen (som jag dumt nog inte dokumenterade) och då hade vi satt ihop hela outfits till varandra, men Nell och jag bestämde oss för att helt enkelt älga in i varandras garderober och ta vad som passade för att sedan göra egna grejer av det.

Det här är en kavaj från Berlin, enligt Nelly "köpt i någon åttiotalsaffär med skitfula kläder" och den var tydligen enda undantaget.
Alltså, jag vill bo i det här plagget. Så analt snyggt. Och smickrande. Och bra på alla vis.


Ett segertåg




Av gamla gardiner

I min garderob:

Nu är det Mårten Gås, en skånsk/dansk högtid då man... äter gås. Jag vet ärligt talat inte ens varför den firas, får
kolla upp det. Anyhow, vi har gäster och som den katastrofala diva jag är kastade jag mig självklart in i garderoben med ett lyckligt skrik över chansen att få klä mig i finkläder.

Den här klänningen har sydde mamma åt mig till skolavslutningen i år. Det är faktiskt en gammal gardin från IKEA. "Min mor sydde en klänning åt mig af gamla gardiner". Det låter sorgligt trots att det inte alls är det, haha.
Det började med att jag spekulerade över eventuella klädinköp inför sommaravslutningen och hon på skämt sa "jag kan ju sy en åt dig, höhö" varpå jag (till min egen förvåning) blev perverserat taggad på nämnda idé. Så hade vi en liten dispyt om längden, hon tycker att det ser ut som ett långt linne snarare än en klänning men jag ville ha den i lite Twiggystuk. Jag vann. Så här är den, min helt hemmagjorda klänning som är en av mina favoriter och går ihop med i princip vilka skor som helst.

Jag önskar verkligen att jag också kunde sy, då fan skulle jag visa världen. Typ. 

 

Le vanliga otur



Har länge undrat varifrån Veronicas horribelt snygga jacka kommer, och sen kom jag på att juste, den är från en gammal Lagom-kollektion. 2008 tror jag. Det hade helt gått mig förbi.
Anyhow är det jättesynd att den inte säljs längre, för den är verkligen skitfin.

I löv ju



Tvingade med Vera på en outfitbild för några dagar sedan. Kände att lite hösttema skadar inte och hon hade en så fin kjol!

VERA
Kjol:
Sixons
Linne: Only
Strumpbyxor: H&M

ESTER
Kjol:
H&M
Kofta: Motel
Strumpbyxor: Lindex, H&M eller Åhléns (välj det som känns rätt)


Kom på att jag verkar lite som en extremt helylle H&M-tjej när man kollar på vilka kläder jag bloggat om. I viss mån sant, tyvärr. Borde nog variera mig lite mera och köpa lyxigare grejer. Ska bli rik så fort jag får chansen!
Närå, det är lunch. Jag är nöjd om jag känner mig fin, priset på paltorna kvittar.
Och vore jag inte konflikträdd skulle jag nu dra ett passande borgare och arbetarklass-skämt. Men konflikträdd är jag. 


She's the shape of a cigarette



Oseriös, men hel och ren i alla fall. Eller okej, lite halvt efter-gympanfräsch men det behöver ju inte ni veta. Och så sa jag det. I bloggen. Vad är det för fel på mig?

Lång blågrön tröja - H&M
Grå och svarta strumpbyxor - H&M
I bakgrunden: diverse väskor, en för stor keps, en jävla massa skräp, min randiga morgonrock som Kikki gärna skulle adoptera och lite skor sådär snyggt slängda i ett hörn samt smutstvättkorgen.  

Gick jättefint med svarta converses, en figursydd svart jacka och min sexiga Oskar Linnros-kasse. Sedan att frisyren flippade och jag hade en mysig PMS-dag är en annan historia.


Klippetiklopp 2



Fina skor som jag köpte för 10 euro, om jag inte minns fel, på en "blixtvisit till San Remo". (HERREJÄVLAR VAD BRA DET KÄNNS ATT KUNNA SÄGA SÅ. ALMOST ORGASMIC.)
Sen återstår ju att se hur lång tid det tar innan de går sönder, än har de hållit men jag tycker bättre om converses så det blir inte mycket te å använde dem. De är ganska bekväma, det enda negativa är att det står Furasion lite här och var på dem, vilket låter lite som ett make believe knarkland.

Men jag måste sluta köpa väldigt konstiga och väldigt billiga klackskor som jag inte använder överdrivet mycket. Borde nog satsa mer på typ... svindyra och jättejättebra sneakers? 
  

Framförallt däremellan





Den här väldigt simpla t-shirtklänningen från H&M har jag suktat efter i några veckor, så igår när jag skulle köpa lite långärmade tröjor blev den ett onödigt köp. Den får hänga med till Tensta Marknad och se Daniel ikväll!

 

Klippetiklopp



Det här är mina röda secondhandlackpumps. Ett jävligt konstigt köp ty jag går ungefär som en älg med lite rubbat balanssinne i dem. Och då tror folk att man är asdålig i största allmänhet när man snubblar. Eller inte fullvärdig eller nåt i den stilen. Därför har jag använt dem ungefär tre gånger sen i våras när jag köpte dem.
  
Anyway så är de dödligt vrålsnygga, och jag ska fan lära mig att gå i dem. Det ska gå! 


Bzzz



Oj, bara producerar inlägg ikväll! Duktigt, Ester.

Den här collegetröjan hittade jag under en säng på landstället på Gotland och den kan beskrivas med många ord, men charmfull är väl det snällaste.
Mamma fick den på typ åttiotalet när hennes jobb samarbetade med Expressen. Hon tyckte den var förfärlig redan på den tiden så hon tog med den till landet för att ha till trädgårdsarbete, men inte ens då förmådde hon sig att ha den på sig. Och så hittar jag den typ tjugo år senare och bara "men fan vad frän!" 
 
Jag gillar att den är ful. Jag gillar smutsig betong och lite hundbajs-kulören. Jag gillar den ilskna getingen med det gäckande grinet. Jag gillar getingens boxhandskar. Dessutom måste det vara något av det skönaste jag haft på mig. Har mer eller mindre bott i den de senaste veckorna. Plus att collegetröjor med tryck snart är inne igen och nothing compares to the geting.

(Och ja, det är en liten bild på Snook på min lampknapp men det är bara för att mindfucka min familj - de tvingas peta på dem hela tiden. )


Alla kollar på vinnaren

Jag har så länge jag tyckt om Veronica (Maggio) gillat hennes sätt att klä sig på scen och hon har blivit lite av en stilikon för mig. Hon säger i en gammal intervju med DN på stan

"Jag har upptäckt att vardagliga, men lite tillspetsade kläder, funkar bäst på scen. Är det för glamoröst känns det som en stel dejt där man ansträngt sig för mycket. Man blir en stel, konstig version av sig själv."


  


Tidigare inlägg
RSS 2.0