Låt mig vara ifred!
Ska försöka formulera det här rätt nu. Det är svårt.
Jag har alltid varit en en pinne, en planka eller ett spinko - vad du än vill kalla det.
Det här är inget som förföljt eller traumatiserat mig särskilt mycket, men det är heller inget som helt lämnar mig.
Folk tror att eftersom jag är smal är det okej att slänga ur sig lite vad som helst. Att jag är benig, oproportionerlig, har små bröst. Tack, jag vet. Att jag är "mager" och borde "äta lite mer".
Visst avundas jag tjejer med riktiga kurvor så att jag kan dö, men om nu mina gener ville att jag skulle se ut som en älg på styltor så är det väl bara att acceptera. Det är så här jag ser ut och jag skulle aldrig vilja ändra på det, för då skulle det inte vara jag längre.
Jag blir därför så jävla ledsen när jag ser kampanjerna på Facebook. En vacker kurvig tjej bredvid en smalare kvinna (ur en väldigt osmickrande vinkel, bör sägas). "How can this be hotter than this?" Hundratals kommentarer om hur vacker den första kvinnan är och hur motbjudande den andra är.
Svinbra, vänd på idealen, I approve! Modeller idag är inte särskilt varierade i storlek, om vi säger så. Men tänk förfan på att det faktiskt finns folk som är pinniga av helt naturliga skäl. Säger vi att alla är vackra, då ska alla få den jävla chansen! Rund, smal eller mittemellan - bara man mår som man ska.
Jag är nämligen varken anorektisk eller äcklig. Det både syns och märks på folk som har riktiga problem. Jag är en helt vanlig tjej, men det vill inte folk se för de har förutfattade meningar om mig för att jag är "för smal". Om jag hade varit ordentligt överviktig hade det ju inte snackats så himla mycket. Låt mig vara ifred, låt mig vara nöjd med hur jag ser ut.
Vem lär våldtäktsmännen?
Och så dyker denna bild upp på 9gag och nu är jag här igen, för gissa om de hundratals kommentarerna upprör mig så till den grad att jag fan inte vet vart jag ska ta vägen.
För vem är det som är upprörd nu om inte (surprise surprise) den där ganska pyttelilla delen av den manliga populationen som inte verkar ha så mycket perspektiv på någonting alls.
Varför är dessa unga killar arga nu då? Jo, för sånt här är ju inte rättvist. ALLA män våldtar ju inte, så får man ju inte säga. Det är det heller ingen som har sagt, men nu är de redan igång och det droppar in kommentarer i hög hastighet. Läser kommentarerna och jag vet att jag kommer bli sådär arg igen, men det struntar jag i för jag är nyfiken.
"Det är ju inte tjejens fel att hon blir våldtagen men hon kanske borde tänka lite på att inte klä sig så utmanande i korta kjolar och så, det finns män som inte kan kontrollera sig." Det här är majoritetens åsikt.
De här åsikterna, de skuldbelägger fortfarande tjejerna som blir våldtagna. Om du haft en annan kjol hade det här inte hänt, typ. Som om hon kan rå för att nåt äckel ger sig på henne. I undersökningar som gjorts är det bevisat att offrets klädsel inte spelar någon roll vid våldtäkt/övergrepp. Huvudsakligen brukar det vara ex-partners eller bekanta som utför handlingarna, en slags hämndaktion. I dessa fall bör klädseln alltså inte ha någon avgörande betydelse.
Överfallsvåldtäktsmän ("i buskar och mörka parker") bryr sig inte om offrets kläder. De tar första bästa, kan vara en 12-åring såväl som en 60-åring.
Män som letar offer på exempelvis klubbar bryr sig inte heller i första hand om utseende eller kjollängd. De vill ha någon som är lätt att förgripa sig på, gärna någon som är lite full och inte riktigt har kontroll på läget.
Det så jävla jävla sorgligt att dessa idioter får representera män i allmänhet. Det förstår vi ju, tvärtemot vad upprörda 9gagers verkar tro, att alla män inte är våldtäktsmän. Såna påståenden är bullshit framlagda av oseriösa människor som överhuvudtaget inte borde få ge sig in i jämställdhetsdebatten.
Men det händer ändå att folk blir våldtagna, och det kan ingen blunda för. Oftast är det tjejer. Och sen skyller hela fucking massmedia på att det "finns män som inte kan kontrollera sig".
False. Det går utmärkt att kontrollera sig. Jag hoppar till exempel inte på första bästa kille jag ser så fort jag känner för det. Det är ett ogiltigt argument såvida man inte har någon störning som gör att man lätt blir väldigt våldsam (alltså inte vanliga koncentrationssvårigheter som ADHD eller DAMP), alternativt att man inte har någon empatiförmåga alls. Är detta fallet ska man få psykiatrisk vård.
Det finns inga som helst ursäkter till våldtäkt/sexuella övergrepp. Det är ett förnedrande brott som i årtusenden använts för att sätta folk på plats och hindra dem från att bli för... värda, helt enkelt. Så kära 9gagers, sluta vara så himla vita kränkta män angående våldtäkter. Det är inte ni som blir förnedrade, för en gångs skull handlar det inte om er.
Jag vet redan vilka parker jag inte kan gå i när det är mörkt (= typ alla), vilka kroppsdelar man ska slå mot om man blir överfallen (skrevet, ögonen, översidan av fötterna) och hur (utnyttja din tyngd, använd föremål du har med dig, visa att du inte ger dig, slå hårt), jag vet hur man säger ifrån, jag vet att man alltid ska umgås i grupp, jag vet att man inte ska lita på vem som helst, jag vet hur man anmäler, jag vet vilka konsekvenser våldtäkter kan få för både offer (ångest, sömnsvårigheter, smärtor och permanenta skador i underlivet, trauman, asexualitet) och gärningsman (skadestånd, här i Europa fängelse i tre till fyra år med konsekvensen att det blir svårare att få arbete, i vissa delstater i USA livstids fängelse). Jag har lärt mig att vara vaksam av den enkla anledningen att jag är tjej.
Vem är det som lär våldtäktsmännen att man inte kan behandla människor som ovärdiga leksaker, oavsett hur de är klädda?
Mars-bars
Läste ett blogginlägg av DennisM som var arg.
Han var faktiskt så fruktansvärt arg att han hade skrivit tjugo argumenterande och välformulerade rader och till och med åmödat sig att lägga upp en sötful bild på Egoina med choklad runt munnen.
Så jag frågade mig i mitt stilla sinne: vad har världen nu gjort mot DennisM? Vad har fått honom att gå i taket så?
Jo. DennisM tycker att nu har ju vi ju blivit så feta.
Vi har blivit så äckliga och onödiga att vi skryter om hur många burgare vi proppat i oss och kallar tjockisar för "kurviga". Vi tycker att det är snyggt med lår som går ihop, så kan vi ju inte ha det!!!!!!!!!
Förlåt, men är inte det Dennis sak att fullständigt skita i vad andra människor äter? Jag vet att han ser sig själv som någonslags hälsocoach och jag har ingen aning om hur det är nu men förut rådde han oss att skippa glassen och leva på te, samt hyllade anorektiska modeller. Kul kille va?
Vi har yttrandefrihet i det här landet och man får tycka vad man vill men det är faktiskt updown förolämpande det han håller på och säger. Hela den här debatten är en enda våldtäkt på tjejers självförtroende, att vi ens blajar på om det fortfarande är rätt sjukt. Jag trodde det var klargjort; alla, oavsett storlek, kan vara vackra. Därför blir jag förolämpad både av "Inga smala brudar"-pins och DennisM:s antimatpropagandor. Han har inget med det att göra, han kan svälta sig själv om han vill men han ska fan inte komma och gnälla över andras matvanor och fettprocent. Det om något är ju rätt motbjudande.
Det fina är att om jag vill så har jag all rätt i världen att fetta igen mina vener. Ingen bra plan, men vetskapen om att jag kan är trevlig. Nejmen ärligt talat, det är klart man ska bry sig om vad man äter, man måste ju må bra. Vi ska trots allt leva med kroppen i typ 80 år till. (På dessa 80 år lär vi också förlika oss med den).
Jag kan inget om sånt där men jag lovar att det här är en bättre metod än alla bantningstips i världen:
- Ät fibrer, annars får du diarré. Käka svinmycket frukt.
- Drick mycket vatten.
- Rör på dig. Utnyttja gympan i skolan. Ta trappen.
- Ät choklad när du vill.
Må bara bra helt enkelt. Sen kan du vara tjock eller smal eller mittemellan. Det kvittar, men var snäll! Jag vet att jag låter som Linda Skugge nu, och inte på ett bra sätt, men jag är ett advice animal okej?
Nu, till något fantastiskt:
För några år sen var det någon genialisk människa som skickade stora lådor med Mars-bars till Kissie. Funderar på att följa exemplet. Dennis måste lära sig att se saker på analytiska plan.
Thai Singles
... och precis som man lyssnar på ett radioprogram om så kallade "fruimporterare" så kommer denna annons upp. Helt bara sådär.
Grejen med en thailändska heta brudar-dejtingsida är ju ganska konstig. Ja, sånt här ger mig faktiskt obehagskänslor direkt. För hur ofta ser vi inte annonser för just dejtingsidor med thai-tjejer, eller kinesiska tjejer, eller ryskor, dyka upp på de märkligaste ställen? Och hur ofta ser vi annonser som vill få oss att dejta "sexy, funny, horny" brittiska, franska eller norska flickor? Just det. De finns helt enkelt inte. För sådana här sidor nämligen gör reklam för snygga tjejer från u-länder, eller fattigare delar av ett i-land, så att svenskarna kan importera sig en liten fru.
Jag tror inte för ett ögonblick att det är en seriös marknad. Hallå, svenska man, åk till Thailand själv - maka på arslet om du är så himla kåt på thaitjejer. Joina ingen sån här skit free now.
Rasande inlägg
För Amerika - bakåt i tiden. Eller? Jaha. Jaja, men don't come crying to me när det går åt helvete. Konservatism leder ingenvart, det har vi redan fått bevisat ett antal gånger. Varför inte blicka framåt istället?
Jim, om det var du som råkat bli gravid skulle du väl inte vara så jävla mån om detta "liv" som antagligen inte ens har något medvetande och skiter till 100 % i om det aborteras. Om det var så att du blev kär i andra män skulle det eventuellt (men det här är bara en vild gissning) kännas lite diskriminerande att inte vara tillåten att gå i armén beroende på om den som du delar säng med har äggstockar eller ej. Och om du faktsikt hade äggstockar själv skulle du fatta att det inte är nåt inbyggt, det här med rakade ben och skygga små leenden - det är en fucking norm som nu räknas komma levererad tillsammans med fittan och som ska bejakas från barnsben till dödsbädd.
Oh my dear lord of sweetness and tudelidu jag blir ju fullkomligt rasande på det här. Vad är det för fel med landet som har inflytande över hela resten av världen?
En fråga
Vilket är svenska språkets fulaste ord?
Själv vill jag lägga en stark röst på pattar, annullering, kontinent och kött. Vad tycker ni?
Vafan e hög standard?
SVAR: Jag är fullt medveten om det, men skulle vilja påstå att pälsindustrin på många plan är långt mer vidrig är skinnindustrin även om jag inte vill kalla mig särskilt påläst. Skoskinn kommer som bekant oftast från kossor. Kossor äter vi också. Vi äter varken rävar, minkar eller mårdhundar här i Sverige, och även om slaktdjur tyvärr ibland lever under standarden tror jag nog inte att de hålls inlåsta i små burar utan vård och ordentlig mat hela den tiden de hålls på den här jorden. Jag vill helt enkelt mena att kossorna har det bättre än minkarna. Sedan finns det säkert lyckliga pälsminkar också.
Läs mer om pälsdjur här.
Angående sprattelgubbar
Jag älskar insändarsidor i tidningar, det är en liten fetisch jag har. Speciellt när galna Britt eller förnuftige Karlsson får sitt ord sagt har jag väldigt roligt åt dem.
Och nu har de i Södermalmsnytt en het debatt om huruvida män ska tillåtas sitta med benen brett isär på tunnelbanan. Det verkar komma strax efter Slussens ombyggnad på prioritetslistan.
Jaha. Vad ska man säga?
Ingen kan väl hindra någon från att sitta på ett speciellt sätt. De upprörda männen som kommenterade det här var dessutom väldigt noga med att påpeka att deras ädlare delar lätt kunde överhettas och komma ikläm (tack för informationen) om de satt med ena benet över det andra. Jag är ju inte man, så jag vet inte, men de har säkert rätt.
Grejen är att det inte handlar om att behöva sitta med ena benet över de andra och klämma ihop sina undersåtar till små paket. Det handlar om att det faktiskt ser rätt slafsigt ut att halvligga över en halv tunnelbanevagn som en sprattelgubbe. Det har inget med vem man är att göra, det skulle vara lika fult om en tjej gjorde det. Det skulle dock förvåna mig om det hände eftersom tjejer tyvärr inte tillåts ta lika mycket plats som killar.
Nu ett hett tips: bara sitt med benen i lämplig vinkel, killar. Det är inte svårt. Jag kan omöjligt tänka mig att majoriteten av er har en schnauzer med behov av de tre rum och kök som får plats mellan era ben. Låt saker flöda fritt, se till att inget... mosas, men se också till att grannen bredvid får en vettig rövarea. Och att grannen mittemot inte tror att ni antyder nåt. Sedan om ni har hela fyrsätet för er själva kan ni leva i en fri värld och göra som ni vill. Det bryr ingen sig om utom tvättäkta ribbingkärringar och alla skiter faktiskt högaktningsfullt i dem även om de tror att de är hyfsdrottningar i tunnelbanor.
Whenever, wherever
Jag är en sådan där hipstersnobb. Som säger att jag hatar hipsterkulturen men egentligen är lite smyghipstrig själv. Men sanningen är att jag faktiskt blir lite illamående av sådana där "djupa" och "sofistikerade" foton som återfinns på Tumblr i allmänhet och Weheartit i synnerhet.
Olga verkar dock alltid lyckas gräva fram Weheartit's godare sidor så bespar er arbetet att gå in på denna hopplösa sida och kolla hennes blogg istället. Fotona är ändå för det mesta så sjukt opersonliga, typ vackra par på järnvägsspår (DOESN'T. MAKE. SENSE.), skira spetsklänningar och så dessa eviga jävla hjärtan överallt.
Jag har pratat om dem förut: tjejer i min egen ålder som tar slumpvisa foton med sin svindyra systemkamera, redigerar dem maximalt, publicerar dem på sin "fotoblogg" och kallar sig fotografer.
Grymt oprovocerat, jag vet, men jag kan verkligen inte låta bli att störa mig på dem! Ursäkta om jag gnäller men nej, du är faktiskt varken 1) automatiskt begåvad eller 2) djup för att du kan ta en fokuserad bild på dina skor och sedan redigera den lite mysigt i Picnic. Ta hur många bilder på dina skor som du vill, men utge dig inte för att vara något du inte är - fotografer är legitimerade och har för det mesta en rejäl utbildning inom ämnet.
Det krävs mer än en bra kamera, det krävs alltid en tanke bakom bilder enligt mig. Att vilja fånga en känsla. Det är som dikter, du kan inte skriva saker som verkar vackra men inte har någon betydelse för dig. Eller, kan kan du ju, men det funkar inte riktigt i längden. Det hela blir platt och ointressant och försvinner framför allt i mängden av allt annat som är exakt likadant.
Men. Jag är grymt ombytlig. För jag älskar verkligen när sådana här "fotograftjejer" tar porträttbilder på sina kompisar. Dessa brukar av någon anledning bli förvånansvärt bra, kanske för att hon bakom kameran lyckas fånga något så intressant och fint som ett ansikte.
Är det kanske det som provocerar mig i bildkavalkaden på mainstreamhemsidor som Weheartit? Den totala avsaknaden av personliga drag, att det alltid verkar vara hår, kläder och hattar som får stå i centrum på dessa fotografier?
Det finns så många som är duktiga på att fotografera, med all säkerhet även sådana som jag kallar för "fotograftjejer". Men det betyder inte att de alla är fotografer. Fotografi är en konst och det finns säkert flera hundra underkategorier. Amatörhipsterbilderna har fått ta alldeles för mycket utrymme, särskilt på nätet, de riktiga fotograferna hamnar liksom i skymundan.
Letar ni efter bilder till er blogg, bemöda er med att leta efter riktiga bilder tagna av proffsfotografer. Eller ta egna, personliga! Försök tolka något ur ett nytt perspektiv. Varför inte? Det är en skitbra idé!
För att fotografera bra krävs inte en bra kamera, man kan lika gärna använda mobilen eller webcamen. Det viktigaste är budskapet. Vilket det ska vara bestämmer man väl själv.
Jag själv älskar att fotografera, jag vet verkligen inte om jag är bra på det alls. Jag kallar mig heller inte fotograf.
Herregud, jag måste verkligen sluta säga åt folk vad de ska göra.
I alla fall, här är ett foto som jag älskar och som jag väljer som statement för att ge ett exempel.
Det föreställer byggarbetare som lunchar på en bjälke. Bilden är visserligen organiserad, de åt säkerligen inte sin matsäck på det där viset varje dag, men den är faktiskt tagen högt uppe i luften.
En del av arbetarna var indianer som bodde på högt belägna berg, och inte var höjdrädda och därför tålde att jobba med byggen flera hundra meter över marken utan problem.
Titta, det finns en historia bakom bilden. Och den är inte ens tagen med en bra kamera.
Kolla bilderna ovan. De kan jag inga historier till, men det känns som om de finns. Vad berättar ett par spetsstrumpbyxor på en smal tjej i motljus för mig?
Uppsats om fjortisar
Jag kommer alltför väl ihåg när fjortisar plötsligt blev ett aktuellt ämne. Vi som är födda på 90-talet minns dem, de som kallades 08-fjortisar. Fåsenu, 2008 gick jag i mellanstadiet. Ja, det stämmer. Det var i typ fyran man började kunna rekognisera dem.
Den här fjortistypen var unisex, d.v.s. både tjejer och killar kunde vara fjortisar:
Tjejerna hade halvlångt, ljusbrunt hår som var tuperat så till den grad att man skäligen kunde misstänka fiffel med tyngdlagen. De hade foundation i en sju grader för mörk nyans, så att det under käken bildades en så kallad "fjortisrand" där geggan övergick i riktig hy. De hade tre illsvarta ögonfransar efter ett mycket omständigt arbete med fem olika mascaror (blev ofrivilligt ögonvittne till denna ritual x antal gånger) och gul rouge. The essence var idominsalvan på läpparna. De hade på sig mjukisbyxor som de med stor noggrannhet placerat halvvägs nere över röven så att man såg deras stringtrosor från H&M alternativt svintajta mörkblå eller vita jeans, minimala linnen eller uppknäppta skjortor, skor med en fantastisk plös, huvtröja från SSS, Svea-mössor i rosa, vitt eller mörkblått och Fjällrävenjackor som var så stora att det såg ut som om jackan var ute med fjortisen och inte tvärtom.
Killarna var ungefär av det slaget vi kallar p-12:or idag; hår ingrott med vax i formen av ett piggsvin (visste ni förresten att honpiggsvin använder pinnar som dildos?), någon t-shirt, kanske luvtröja, 96-jeans och dyra skor. Juste! Sedan kom trenden att sätta hårsnoddar på byxbenen. Herregud, det var verkligen en egen liten fascinerande värld.
Alla har rätt att se ut som de vill men VARFÖR talade ingen om för dem att det var fult?
Efter det här började åtminstone tjejfjortisarna ändra på sig, de steg i åldrarna och de fick en mindre tacky stil. De hade nu blekt, slitet hår i två trötta tappar på varsin axel och mer kläder på kroppen. De skaffade blogg och blev fans av kissiedessiepaow-illuminatin.
Killarna såg vad jag minns typ likadana ut.
Och fjortisarna är kvar än idag och de upphör aldrig att roa mig. Jag vet faktiskt inte vad som stör mig så mycket, kanske faktumet att de verkar så desperat angelägna om att uppfattas som vuxna trots att de oftast är så grymt naiva och ytliga. De verkar som om de riktiga (inte wannabesen, de är ju inte real shit) fjortisarna trodde att de skulle verka mogna om de bara umgicks med äldre människor - som helt säkert inte tog dem på allvar - och tog det absolut mest primitiva ur vuxenvärlden. Gillar logiken där.
Eller så är det hela grejen med att tjejerna var så jävla mesiga och aldrig verkade kunna säga ifrån till killarna, som visserligen satte dem på höga piesdaler men ändå såg ner på dem.
Vi har ett antal på min skola. De är 97:or och verkar ha en allvarlig släng av hybris. På Facebook har de flera tusen vänner och som Martina så klokt uttryckte sig - de behöver bara skriva "fisk" i sin statusrad för att få uppåt fyrtio likes. Jag är inte bitter på dem för att de har många kompisar, det är väl kul för dem, jag bara kan för mitt liv inte förstå vad de har gjort för att bli så himla populära.
Samtliga verkar ganska intelligenta men de döljer det himla bra, samtliga verkar starka och snabba men bara larvar sig på när det gäller att idrotta, samtliga är hyfsat söta men känner sig uppenbarligen tvugna att lägga på i ansiktet och ta av på hela resten av kroppen.
Och nej, det finns inga snälla fjortisar. Det där är en evig lögn. Eller så är det bara jag som aldrig förstår vad de faktiskt är ute efter.
Måla hela världen lilla mamma
Alla är fina utom 50-talstapeten. Den är skitful - blå, ljust pissgul och grå i obskyra bubbliga mönster.
Nu undrar jag lite. Hur hade vår värld sett ut om vi följde inredningsmodet lika slaviskt som vissa följer klädmodet?
Ovanför den här artikeln står i marginalen på tidningen att nu i vår ska det bli inne med "smutsiga pastellfärger" på väggarna. Grått och beige och lite äckelrosa, typ. Mysigt va? Det är ju en bra lösning. För då kan vi ju leva i misär TROTS att vi har råd med fina tapeter. <3
Jag undrar om det faktiskt finns någon tapethitler i vårt avlånga land. Med all säkerhet är svaret ja. Det måste det ju finnas. Frågan är: blir denne tapethitler då fullständigt bindgalen varje år så fort det kommer nya modefärger, ragear till affären och målar om hela huset i rätt nyans?
Eller?
Sen har vi ju alla olika smak. Vissa kanske tycker att det är hett med väggar i smutsig pastell.
Våra förra grannar gillade lilarött, ärtsoppsgrönt, äggtoddy och ilskna plommon. Jaha, det var ju bara att måla hela lägenheten vit.
Mitt eget rum är apelsingult. Det har funkat i fem år. Ingen har kommit och gnällt över att mina väggar är ur tiden.
Var trevlig istället
Nu har Kikki skrivit ett helt jävla grymt inlägg om plus och minisizemodeller. Läs det, för jag hade inte kunnat formulera det bättre själv!
ANGÅENDE UTSEENDE HAR JAG ETT VIKTIGT MEDDELANDE:
Kom ihåg att du oavsett hur mycket vågen visar på; om du har kort eller långt hår eller är skallig; om du rakar dig under armarna eller inte; vilken BH-eller kukstorlek du än har så är du exakt lika jävla värd som alla dem du beundrar mest och helst vi va' som.
De som är biologiskt vackra (= power, grace and hallelujah) enligt sig själva och andra kommer alltid att segla på en räkmacka, det är bara att ta, men du är sjukt mycket mer long-lasting om du bara behandlar folk med respekt, hur du än ser ut.
Kolla, najs varar hela livet. Najs ska man alltid vara tillbaks om man blir behandlad bra. Det finns ingen anledning att dryga mot folk som vill dig väl. Sedan om de beter sig som runkpåsar - bitcha eller slåss. Men börja alltid med att vara trevlig.
För sådant varar i oändlighet. Vacker varar bara ett kort tag. Om du har tur.
Och i övrigt har du faktiskt din fulla rätt att se ut som du vill. Det är en mänsklig rättighet om jag inte minns fel.
Fröken Black
Åh, jag blir så himla trött på människor. Missförstå mig inte, jag är alltid trött på människor - inklusive mig själv - det är något kroniskt misstänker jag. Men idag är det lite extra.
Jag snubblar in på en nyupptäckt videokanal, en kille som heter Kinglsey och har pälsmössa och använder ordet fuck böjt vågrätt och lodrätt i alla meningar.
Han är helt underbar.
Bland alla videos hittade jag en som han antagligen gjort för något halvår sedan, den handlar om Rebecca Black.
Alla kommer väl ihåg Rebecca Black, ungen med den nasala autotunade rösten och den genomvärdelösa låten "Friday"? Om du inte gör det, välkommen ut i ljuset. Var det varmt under stenen?
Allteftersom Kinglsey maler på börjar jag hungra efter lite mer kunskap gällande fenomenet miss Black. Följdaktligen ragear jag in på Wikipedia, något jag alltid gör när jag behöver lite mer faktakunskap.
Rebecca Black var en helt vanlig tjej, en 97:a från Anaheim Hills i California. Vi får anta att hon är en smula bortskämd, en pappabetalarunge; jag har hört sägas att hennes föräldrar betalade en rätt saftig summa till företaget som proddade videon.
Hon blev i princip känd över en natt, då en komiker fick upp ögonen för videon till "Friday" och sa att det var den sämsta han sett. Snabbt blev videon den mest ogillade på Youtube, den gick om Justin Biebers "Baby".
Rebecca är fjorton år gammal, men hon kan inte gå i skolan längre. Hon har nämligen blivit mordhotad flera gånger och måste ha säkerhetsvakter med sig vart hon än går.
VAD I HELA SKITEN ÄR DET HÄR? Hallå, det är musik! Musik är ju medicin, inte mordvapen. Musik ska vara, om än inte bra, en frizon. Där ska du vara skyddad. Särskilt om du är en surprisekänd ung flicka som förmodligen inte ens har särskilt mycket koll på musik utan gjorde det hela som en kul grej.
Hur kan hon ha blivit mordhotad för en sådan sak? Fattar ni hur sjukt det är?
Det går inte längre att kommentera på Rebecca Black. Maskinens antikungenvideo blev bannad från Youtube efter att hovet sett den. Man kan inte lägga upp någonting, för det GÅR inte att undvika hatkommentarer om att man är ful, äcklig, slampig, fet eller värdelös.
Samtidigt tillåts en jävla massa avskum att i fälten under svenska nationalsången skriva grovt rasistiska åsikter. Videos med hyllningar till nazismen petas upp ständigt och pedofiler kan uttrycka sina vidriga begär hur tryggt som helst bakom en skärm och ett tangentbord.
Medan Rebecca Black, en harmlös och spoiled tonåring, måste offra sin skolgång och bevakas för att hon lade upp en dålig sång utan någon som helst hets mot någon - den har fan inte ens någon handling. Vad är det här för sjukt samhälle?
Jag avskyr också Rebecca och hennes fåniga och dåligt producerade låt av hela mitt hjärta, men jag skulle aldrig någonsin drömma om att hota henne för det.
Cute funnyface
Okej, varför verkar de flesta kvinnliga bloggare, riktiga bloggdrottningar såväl som wannabes, inte ha någon som helst självdistans gällande bilder?
Det har länge varit en gåta för mig (som förövrigt är typ världens mest ofotogenique människa) att de alltid vill verka så fulländade, lyckliga och fina på alla bilder. Kom igen. Bjud lite på er själva, förfanken. Det är klart att ni inte behöver lägga upp de mest naturvidriga ärkeblob-med-bakfylla-och-klamydia-fotona men kanske något med en lite bjussig min? Och alltså inte cute funnyface utan typ
snälla?
När får pojkarna höra att de är vackra?
Nu är jag evinnerligt trött på alla puffhurtiga tampaxkärringar som petar mig i röven med sin pk-pinne och vrålar att jag är fin som jag är. Jag menar OKEJ, jag och alla andra tjejer/kvinnor/honor i allmänhet och tonåringar i synnerhet vet om det vid det här laget.
Vi vet om att vi är bra hur vi än ser ut; svarta, vita, tjocka, smala, långa, korta, med eller utan bröst, trots att vi har krokiga tår. Vi är ändå perfekta, no matter what.
Enligt media och tampaxkärringarna då.
I verkligheten är det fortfarande så att det visslas och tjoas efter dem som räknas som objektivt attraktiva medan den som inte vunnit det genetiska lotteriet vackert får sitta och gråta vid sin blogg och "fel-ful-fet"-kommentarerna. Trots detta, vi är fullmatade med fakta om att alla ser olika ut. När vi ser oss själva i spegeln kan vi numera tänka att ingen ser faktiskt ut som tjejerna i baddräktskampanjerna.
Jag har accepterat mitt utseende. Vissa dagar hatar jag mig själv och vill gräva ner mig i någon magisk riktning och komma upp som en underskön älva, nästa dag älskar jag allt som har mitt ansikte på sig (= spegel).
Tjejer, vi får alltid höra att vi är vackra.
Men killarna då? Lär sig de någonsin att inte heller de manliga modellerna i reklamerna är ett mönster att sträva mot eftersom de inte är verkliga utan ytterst retuscherade även de?
Får de någonsin, EVER höra hur perfekta de är helt naturligt, att de inte behöver anstränga sig till det yttersta med allt? Anstränga sig bör alla göra lite tycker jag. Man mår bra om man känner sig fin, man som kvinna.
Men vad händer då det hela faktiskt går överstyr och pojkar och män mår dåligt över sig själva och sina kroppar?
Vet de då om att alla inte förväntas vara lika? Vet de om att orginell är normal?
Hur ofta hör vi inte om flickor som svälter sig? Män med ätstörningar är bara ett litet pk-inslag i anorexiafoldern.
Så lite vi kan om killarnas problem!
Män förväntas helt enkelt vara nöjda och veta att det är värda (till skillnad från kvinnor, tyvärr) så därför skiter vi i att prata med dem om hur det faktiskt är, vad som är på riktigt, vad som är på låtsas.
Hur ska pojkarna få veta att de är perfekta som de är?
Vart jobbar du?
Okej, Facebook. Snabb språklektion nu.
Det heter INTE "lägg till vart du jobbar", den korrekta termen är "lägg till var du jobbar". Vart har att göra med riktningar och jag är på mina kompisar 24/7 om det.
[Vera kommer in och anmärker försmädligt "Ester, det är ett T!" varpå jag utbrister "NOHNOHNOHNOH!" och petar ut henne ur rummet.]
Jag är en språkpolis utan dess jävla like. En del saker skiter jag i, man kan inte bitcha för att folk skriver mkt och elr längre, då blir man hatad och dömd att lägga patience i all evighet livet efter detta.
Men vissa saker fixar inte ens jag. Låt mig nu i största välmening göra ett par små anmärkningar.
1. Verkligen stavas med e.
2. Jag ska alltid skrivas med ett -->G<-- på slutet.
3. Det heter "de är" och inte "dem är".
4. Praktiskt regel: aldrig stavas aldrig med dubbel-L. Alltid stavas alltid med dubbel-L.
5. OCH DET HETER "VAR JOBBAR DU?" INTE "VART JOBBAR DU?" OKEJ!?
Förlåt för detta dryga, nonchiga och störiga inlägg. Jag har med största sannorlikhet PMS.
Bara för tjejer
Det här provocerar mig något enormt, av flera olika anledningar.
Den feminism som jag kör på går egentligen ut på valmöjligheter, rättigheter och skyldigheter. Det ska helt enkelt inte spela någon roll om du är man, kvinna, kille, tjej, queer eller transa för du ska bli lika jävla respekterad oavsätt. Det ska inte spela någon roll hur du ser ut. Ingen ska i rätten behöva redogöra för sig klädsel efter en våldtäkt; ingen ska kunna säga "man får inte slå tjejer" för att sedan örfila sin pojkvän på grund av ett gräl.
Det ska inte spela roll om du har håriga armar, läppstift, skyhöga klackar eller loafers; om du är liten eller stor; ovanligt intelligent eller dum i huvudet; om du är blyg eller självsäker, om du bär slöja, om du tatuerar in anarkistmärken i pannan eller har ett illgult unibrow, för vi har alla samma rättigheter och vi har alla samma förutsättningar att bli vad vi vill bli. Det är min tro.
Och därför blir jag provocerad av det här. Girl:IT vill stöpa in flickor i en form, en form som de inte valt själva utan som funnits där långt innan deras mamma, mormor eller mormorsmor ens var född. Det ger inga alternativ, bara en enda illa sliten väg. Den vägen kan flickor få gå, men de behöver inte känna den väl redan vid nio års ålder.
Om jag får en dotter ska hon få välja själv vem hon vill bli. Hon ska välja alldeles själv om hon vill baka bullar eller åka motorcykel eller göra båda delarna. Jag vill inte att min dotter ska bli formad av en norm som samhället har bestämt och förutsatt att hon ska trivas i utan att fråga henne först. Valet är hennes om hon tycker om smink och datorspel som heter "Fashion Tycoon".
Det är INTE Girl:ITs ansvar att få henne att tycka det bara för att hon råkar vara placerad i mappen "flickor".
Hästserier som Bang!, blir min dotter inte älskad som hon är så blir hon inte älskad på riktigt. Tack.
Snart ere jag som e kung
Sitter och researchar namn här. Till prinsessparets lilla unge som beräknas till mars. Bara för att jag är barmhärtig och tycker att barnet kan skonas med ett namn som han/hon är lite ensam om. Har givit upp rätt-i-tiden idén eftersom den sög.
Esters tuffa namnförslag som smäller bra mycket högre än Desirée och Gustav.
I HÄNDELSE AV POJKE:
Quentin - bara för att det är genuint awsome och utan någon egentlig betydelse. Och för att Quentin Blake är en av världens bästa illustratörer.
Xerxes - för att det är spejsat och innehåller två x, vilket inte många namn kan skryta med.
Assar - nordiskt namn som kommer av Anaswar, vilket betyder "den som svarar". Föregå med gott exempel för farfar kungen, pöjk.
Natan - hebreiskt namn som betyder "gåva". Lite fint tycker jag.
Hardy - engelskt ursprung, betyder "stark vän". Jag tycker att vi aktivt undviker en regent som heter något i stil med "härskare" eller "gud" eller i värsta fall en kombination av dessa två. Och Hardy Bernadotte är så jävla grymt att jag typ inte vet vart jag ska ta vägen. Bravo, Ester!
Simba - betyder "lejon" på swahili. Bara najs liksom.
I HÄNDELSE AV FLICKA:
Gurli - persiskt namn som betyder "ros". Det är stört sött!
Xena - krigarprinsessan. Nämen det är också grymt spejsat.
Quendresa - se föregående. Tänk er; "och här är prinsessan Quendresa Bernadotte av Sverige". Hon ska ha ett stört långt mellannamn också. Quendresa Regina Henrietta Jacqueline Konstantia Bernadotte är jag lite svag för i nuläget.
Pamela - kanske inte finaste namnet men det betyder "allt igenom hederlig" och gud ska veta att det kan vi behöva där borta bland kungligheterna. Och så kan hon kallas Pam, vilket är ganska snyggt.
Aimée - är franskt och betyder "älskad". Feint.
Wenche - tyska, betyder "lilla flicka" och det var så gulligt att jag dog. Lite i alla fall.
Men alltså det här är ju mina förslag. Har någon av de tjugo trogna läsarna några bättre/mer spejsade/konstigare?
... Rullgardina Krysmynta Efraimsdotter Långstrump.
Och juste. Vickan är ju gravid. Trots antirojalismen i mitt bröst kan jag säga grattis, av den simpla anledningen att det gör man när folk väntar barn. Vanlig artighet. Gäller även om "folk" innehar en jävla massa slott och i princip räkmackar sig genom lifvet. Viktoria är trots allt den jag bäst tycker om i denna märkliga lilla familj ifall jag måste välja.
Så grattis Vickan, grattis prins Daniel, grattis knugen och drottningen. Döp bara inte ungen till nåt mossigt gammalt kunganamn, då tar jag tillbaka allt. Ska sätta mig och skriva en lista på fina namn som funkar i samtiden. FUNKAR i SAMTIDEN = mars 2012, okej?
Designskor och handväskmops
Jag är så stört trött på alla framsidebloggar på startsidan. De ser likadana ut allihopa: alla dessa eviga fotografer med sina mättade bilder på ängar och frukostar och de hurtfriska äppelkindade flickorna som använder deg som spackel eftersom de även är lite handy och renoverar sina loppisbord medan de väntar på att bullarna blir klara. Det går på några minuter - jätteenkelt!
Inte mig emot att folk fotograferar och bakar och bloggar om det.
Jag påstår inte för en sekund att jag skulle kunna göra det bättre. Jag är säker på att de allra flesta förstasides-Mimmisar och Klaror är seriösa och vet vad de håller på med, jag vill inte missunna dem glädjen att vara på förstasidan.
Jag har själv hittat väldigt fina och inspirerande bloggar på startsidan, det är verkligen inte det.
Det jag vill komma till är att det känns så ofarligt och stensäkert - och framförallt tråkigt - i längden. Blogg.se vågar inte satsa sina kort på bloggar om sjukdomar, bloggar om vanliga regulära liv eller elaka humorbloggar. Det är samma sak om och om igen, bara upprepningar.
Inspiration vrålar nästan alla "veckans blogg"-kolumner. Ja för all del. Men det finns väl ändå annat inspirerande än växthus, objektiv och fina skor? Bara en stilla undran.
Fotnot: Bilderna är tagna från weheartit.com. Fina, en del är väldigt fina - men ni fattar mönstret.
