.

tunnelbanan rasslar över Centralbron
och på stommarna i pur betong står kloka ord skrivna
i sjukligt ljust blodrött klotter
vi är tysta och rör oss efter tågets skakigheter
såklart livet vi två lever inte är nån dussinkomedi
för sånt shit tror ju inte vi på längre
men jag önskar ibland att jag gjorde det
Nästa Slussen säger rösten som jag känt igen
sen jag var typ fem år gammal
de brunfula sätena är likadana som alltid
och det var såhär det blev nu okej?

fast nu har isen bräckts
och de dimmiga flaken guppar på ytan
nu bryter solen igenom det skitprickiga tågfönstret
nu blundar trafikanterna i två sekunder
för att känna värmen mot ansiktet
och det är plötsligt något som är så himla…
så himla mjukt i mig




till Edith
Ester Berg 2012