Viva la världen



löven är depressiva
det är inte de som faller;
det är marken som går till attack
därför har vi alla
blåmärken som skimrar i olika nyanser
på nyblek nästan rostig hud

mina fötter är helt skeva
det är därför jag ser konstig ut när jag går

plåttaken verkar lite mindre gröna
det ligger döda hudceller på lur under telefonbordet
väggarna står där vitmålade och gör inget
i spegeln ser man mest offer och skabb

vinden har kommit till det stadiet
då den bara irrar planlöst

viva la världen
viva la världen
viva la världen
sådan tur att det finns nätter även inne i storstan



Ester 2011

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0