Jag ser ljuset!




Mamma tog sig en rejäl titt på mitt hår under middagen och fnissade något om att jag börjar få pottfrilla. Och pappa kommenterade hurtigt att jag skulle likna Jonatan Lejonhjärta om jag lät det växa lite längre.
Kanske är det en dum idé att låta det bli långt? I fredags dansade Martina och Kikki omkring i en slags rumpelstilskinmanér och sjöng om den begynnande "hockeyfrillan". Jag vet inte vem jag ska tro på längre. Får väl fortsätta med Beatles-stuket ett tag till eller färga luggen blå eller något, annars måste jag enligt mina kära föräldrar tydligen "skaffa beige trikåer och sammetsjacka".



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0