.

Och Veronica vann även hon en alldeles egen skitful Rockbjörn för "Bästa svenska låt". Det är väl klart att "Jag kommer" bara utklassade allt annat totalt. Sedan höll hon ett jättegulligt blygsamt tal och Christian Walz stod bredvid och fotograferade, haha.


Update: Veronica blev också årets kvinnliga liveartist. Stort dubbelgrattis till vinnaren då! 

Daniel vann Rockbjörnen för Årets Genombrott! Grattis grattis tusen gånger om, oh du store konstnär.  

Det här är mina röda secondhandlackpumps. Ett jävligt konstigt köp ty jag går ungefär som en älg med lite rubbat balanssinne i dem. Och då tror folk att man är asdålig i största allmänhet när man snubblar. Eller inte fullvärdig eller nåt i den stilen. Därför har jag använt dem ungefär tre gånger sen i våras när jag köpte dem.
  
Anyway så är de dödligt vrålsnygga, och jag ska fan lära mig att gå i dem. Det ska gå! 

Håkan Hellström - Den fulaste flickan i världen
Aldrig varit värsta Håkan-fanet, det finns det så många av redan. Men den här låten är poesi!

Det här är min låt.

Apropå "bloggare". Den här hänga på Waynes-bilden passar väl änna bra?

Jag är världens sämsta bloggare, särskilt som jag faktiskt inte har ett särskilt märkvärdigt liv utanför denna lilla zon att skylla på när jag inte bloggat på ett par dagar.

Glömde ju säga att jag har lagt mig under kniven.
Japp, det är sant! Jag tog i förrgår bort ett födelsemärke som satt olägligt och skavde mot bh:n, och som dessutom var lagom stort för att ha ett eget namn och en Mercedes allra minst. Nu är det borta, jag har ett ärr mellan armhålan och vänstra bröstet (= GANGSTAH!) och allt är frid och fröjd. 
I övrigt är det inte mycket som händer innan torsdag, men jag får hitta på nåt att skriva om ändå. Pussi puss!

Anonym om Snart ere jag som e kung: Blir man döpt till Hardy kommer man behöva utstå oavbrutna penisskämt livet ut. Ungefär som att döpa en flicka till Vajayjay.

Svar: Ja, alltså jag har faktiskt funderat på om man inte bara ska ta och döpa sin unge till Kuken så slipper man oroa sig sådär indirekt.

Ack mormor. Du är en riktig party-fotograf men det finns saker som INTE ÄR OKEJ.

OSKAR LINNROS! *oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh*

Tänkte att väggen ovanför hyllan som i i sin tur hänger ovanför min säng kan få bli ett litet altare med Gröna Lund-affischer. På plats än så länge är Hans Oskar Linnros. Vi väntar på miss Maggio och monsieur Adams-Ray, sedan är samlingen fulländad = glad chey.

Jag tycker om Oskar även när han är blå och har pastellfärgade detaljer på sin astuffa skinnjacka (är det någon som vet var man kan få tag på en liknande - kommentarbomba snarast!) och det mina damer på mina herrar är true love.
Nu råkar det här vara ett jävligt meningslöst inlägg så jag ska sluta skriva på det. Vi hörs.


Eller ses vi där?

Det här provocerar mig något enormt, av flera olika anledningar.
Den feminism som jag kör på går egentligen ut på valmöjligheter, rättigheter och skyldigheter. Det ska helt enkelt inte spela någon roll om du är man, kvinna, kille, tjej, queer eller transa för du ska bli lika jävla respekterad oavsätt. Det ska inte spela någon roll hur du ser ut. Ingen ska i rätten behöva redogöra för sig klädsel efter en våldtäkt; ingen ska kunna säga "man får inte slå tjejer" för att sedan örfila sin pojkvän på grund av ett gräl.

Det ska inte spela roll om du har håriga armar, läppstift, skyhöga klackar eller loafers; om du är liten eller stor; ovanligt intelligent eller dum i huvudet; om du är blyg eller självsäker, om du bär slöja, om du tatuerar in anarkistmärken i pannan eller har ett illgult unibrow, för vi har alla samma rättigheter och vi har alla samma förutsättningar att bli vad vi vill bli. Det är min tro.  

Och därför blir jag provocerad av det här. Girl:IT vill stöpa in flickor i en form, en form som de inte valt själva utan som funnits där långt innan deras mamma, mormor eller mormorsmor ens var född. Det ger inga alternativ, bara en enda illa sliten väg. Den vägen kan flickor få gå, men de behöver inte känna den väl redan vid nio års ålder.

Om jag får en dotter ska hon få välja själv vem hon vill bli. Hon ska välja alldeles själv om hon vill baka bullar eller åka motorcykel eller göra båda delarna. Jag vill inte att min dotter ska bli formad av en norm som samhället har bestämt och förutsatt att hon ska trivas i utan att fråga henne först. Valet är hennes om hon tycker om smink och datorspel som heter "Fashion Tycoon".
Det är INTE Girl:ITs ansvar att få henne att tycka det bara för att hon råkar vara placerad i mappen "flickor". 
  


Hästserier som Bang!, blir min dotter inte älskad som hon är så blir hon inte älskad på riktigt. Tack.

Grym låt!
Lady Gaga - You and I

Sitter i mitt stökiga stökiga rum, äter billig choklad från Coop (måste säga att EuroShoppers billiga choklad är mycket bättre) och ser uppenbarligen precis ut som en skär tapir av bilden ovan att döma. Det är alltid väldigt intressant att få veta hur man egentligen ser ut (inte bara hur man inbillar sig att man ser ut) och det är aldrig särskilt trevligt, konstigt nog.
Nu ska jag kolla på Magnus Betnér på Youtube eftersom han är min idol och "hoobydoo jag vill ju va som du"-människa och sen borde jag nog skriva färdigt "Vampyren i Hornstull" (OBS OBS temporärt arbetsnamn). Jag är med i en vampyrnovelltävling och känner mig inte helt bekväm med det. Lite guilty pleasure.

Jag kände dock att det var kanske en bra spark i röven så att man kommer igång med novellskrivandet igen och inte fastnar med de där eviga dikterna som ingen läser. Att det måste handla om vampyrer blir problematiskt, jag är evigt trött på vampyrer, men det fixar sig ska vi se. Kommer förmodligen inte kunna hålla mig från att peta upp den på bloggen sen heller.
Om jag vinner (och den blir jävligt bra faktiskt så hoppas kan man ju) så blir det eventuellt jobbig stämning när jag tar emot trettio Twilight-affischer, glitter på burk och en sats fuskblod, men det reder vi ut då.

Livet är en musikal, puss och kram.

Okej, ni kan läsa i Annas blogg om ni vill ha mer detaljerad info samt ett "gott skratt" (fulaste. uttrycket. ever.) men i korta drag går historien såhär (detta hände igår morse):

Jag kommer in i klassrummet och känner mig glad över att träffa lite folk och ganska rejält deppig över att sommaren är slut, sam-estetlinjen (MIN LINJE!) är borttagen från gymnasieprogrammet så att jag numera famlar i mörkret med ögonskadande skitstor ficklampa efter något som skulle passa mig och för att jag inte är underskön etc etc.
Jag går i litteratur och dramaprofil, förkortat LD, och har börjat nian. 9LD helt enkelt.
Men nu står den ovanlig bokstavs/sifferkombinationen k9:LD på tavlan. Jag tycker att det låter som ett livsfarligt vapen, men det är tydligen mitt arbetslag numera.

Ja, vi har ett nytt arbetslag som av a bunch of reasons inte kan heta endast LD längre. Gissa vad K står för?
Kvirkel. Jag är råseriös. Vet ni vad en kvirkel är? Näh, det låter som ett exotiskt litet urknark eller något som finns i ens tarmar. En kvirkel är en geometrisk figur.
Sjukt roligt ord, kanske för att jag har den typen av märklig humor. Jag kommer följdaktligen typ aldrig kunna ta mig själv på allvar. Jamen tänk er

Ester: *anlägger seriös min och sträcker fram handen som är vinklad helt korrekt i förhållande till den andres hand* Jag heter Ester och hör till arbetslaget Kvirkeln. Trevligt att råkas.

Håhåjaja.

Hittade den här i en version på Youtube där Daniel och en Zoey sjöng in den live på radio, tyckte den var grymt söt. Och nu såg jag "Rain Man" och där var den ju igen!

Belle Stars - Iko Iko

Sitter och researchar namn här. Till prinsessparets lilla unge som beräknas till mars. Bara för att jag är barmhärtig och tycker att barnet kan skonas med ett namn som han/hon är lite ensam om. Har givit upp rätt-i-tiden idén eftersom den sög.

Esters tuffa namnförslag som smäller bra mycket högre än Desirée och Gustav.

I HÄNDELSE AV POJKE:
Quentin - bara för att det är genuint awsome och utan någon egentlig betydelse. Och för att Quentin Blake är en av världens bästa illustratörer.
Xerxes - för att det är spejsat och innehåller två x, vilket inte många namn kan skryta med.
Assar - nordiskt namn som kommer av Anaswar, vilket betyder "den som svarar". Föregå med gott exempel för farfar kungen, pöjk.
Natan - hebreiskt namn som betyder "gåva". Lite fint tycker jag.
Hardy - engelskt ursprung, betyder "stark vän". Jag tycker att vi aktivt undviker en regent som heter något i stil med "härskare" eller "gud" eller i värsta fall en kombination av dessa två. Och Hardy Bernadotte är så jävla grymt att jag typ inte vet vart jag ska ta vägen. Bravo, Ester! 
Simba - betyder "lejon" på swahili. Bara najs liksom.


I HÄNDELSE AV FLICKA:
Gurli - persiskt namn som betyder "ros". Det är stört sött!
Xena - krigarprinsessan. Nämen det är också grymt spejsat.
Quendresa - se föregående. Tänk er; "och här är prinsessan Quendresa Bernadotte av Sverige". Hon ska ha ett stört långt mellannamn också. Quendresa Regina Henrietta Jacqueline Konstantia Bernadotte är jag lite svag för i nuläget.
Pamela - kanske inte finaste namnet men det betyder "allt igenom hederlig" och gud ska veta att det kan vi behöva där borta bland kungligheterna. Och så kan hon kallas Pam, vilket är ganska snyggt.
Aimée - är franskt och betyder "älskad". Feint.
Wenche - tyska, betyder "lilla flicka" och det var så gulligt att jag dog. Lite i alla fall.
 

Men alltså det här är ju mina förslag. Har någon av de tjugo trogna läsarna några bättre/mer spejsade/konstigare?

Martina, Sean Banan och jag i kungsan i eftermiddags. Duvet, man hänger ju med den killen rätt ofta. Hah, vi är typ med i tv nu. Fett tufft!

... som jag snott från valfri blogg!

Gjorde du något i sommar som du aldrig gjort förr? Hiphopkonsert räknas, right?
Dog någon som stod dig nära? Som tur var inte.
Vilka länder besökte du? Danmark, motherfuckers.
Är det något du saknar sommaren 2011 som du vill ha sommaren 2012? Det mesta var jväligt trevligt.
Vilket/vilka datum från sommaren 2011 kommer du alltid att minnas? 15/8, G.Ö.T.E.B.O.R.G.
Största misstaget? Eh... att vi inte pratade med Oskar?
Har du varit sjuk eller skadat dig? Myggbett, ack den smärtan.
Bästa köpet? Nya converse-skor eftersom de gamla såg ut som om de tågluffat i trettio år.
Vad spenderade du mest pengar på? Godis.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Annars hade sommaren varit rätt värdo.
Vilka låtar kommer alltid påminna dig om sommaren 2011? ´"Jag kommer", "Kompisar från förr" och "Fest hos Mange". UNTZ-UNTZ-UNTZ!
Var du gladare eller ledsnare i sommar jämfört med tidigare somrar? Alltså det är två och en halv månad, det är nästan ett fjärdedels år, så det har väl gått upp och ner. 
Vad önskar du att du gjort mer den här sommaren? Varit på fler konserter.
Hur tillbringade du midsommarafton? På Skansen med 25 000 turister. YÄYÄWAWA!
Favoritprogram på tv? Ser inte på tv.
Bästa boken du läste i sommar? "Ge igen! - Handbok i självförsvar mot översittare i sällskapslivet" av Anders Mathlein.
Största musikaliska upptäckten? Ison & Fille, Zacke.
Något du önskade och fick? "Satan i gatan"
Något du önskade dig men inte fick? Men bortskämd?
Vad gjorde du på första dagen på sommarlovet? Eh... gud. Ugglade tror jag.
Finns det något som skulle gjort din sommar bättre? Fler konserter, som sagt.
Hur skulle du beskriva din stil sommaren 2011? Wannabe Maggio.
Vad fick dig att må bra? Musik och kompisar.
Vem saknade du? Linn och Saga.
De bästa nya människorna du träffade? SEAN BANAN OCH HANS KOMPIS, HAHAHA!
Sommarens största kärlek? Det blir ett aslökigt musiken. <3
Sommarens besvikelse? Inga kompisar i stan = forever alone.
Sommarens bästa? Göteborg och födelsedagen, brevet och pratet med Daniel på båten till Gotland.
Sommarens sötaste? Den som gissar rätt först får en massa virtuella pengar.
Sommarens hetaste? Se föregående. Det är inte svårt.

Låten inspelad med tanke på Afrikas horn med bland annat personliga favoriter som Daniel Adams-Ray, Petter, Stor och Timbuktu. Tyckte väl att konceptet var lite amerikanskt, men initiativet är ju väldigt fint och resultatet blev grymt!  

Jag brukar inte göra sånt jag kanske borde göra
Har för mycket utav sinnena men kan inte höra
Tankarna de snuddar folk de inte borde röra
Så fort jag blundar, andas ska de komma hit och störa
Vimlet i mitt huvud gör sig påminnt hela tiden
Alla ord som inte finns där än men som behövs i livet
Förlorad i en dagdrömsvärld av vackra melodier
Jag ett tussilagobarn har hamnat mitt i striden
Inte helt förvirrad men förmodligen rätt borta
Världen är så jävla stor och vägarna för korta
Tydligen så klassas jag typ utanför det normala
Du är inte särskilt van vid ungar av min sort va?


Ester 2011 (från www.tussilagobarn.blogg.se)

Och såklart som den urbota ökenröv jag är glömde jag ju nämna att, igår blir det väl eftersom klockan är några minuter i två på natten, fyllde Daniel 28 år! 

Grattis i efterskott allrabäste musikant. Din musik gör mitt liv lite mer värt, hur lökigt det än låter. Tack!

(klick)

Och juste. Vickan är ju gravid. Trots antirojalismen i mitt bröst kan jag säga grattis, av den simpla anledningen att det gör man när folk väntar barn. Vanlig artighet. Gäller även om "folk" innehar en jävla massa slott och i princip räkmackar sig genom lifvet. Viktoria är trots allt den jag bäst tycker om i denna märkliga lilla familj ifall jag måste välja.  

Så grattis Vickan, grattis prins Daniel, grattis knugen och drottningen. Döp bara inte ungen till nåt mossigt gammalt kunganamn, då tar jag tillbaka allt. Ska sätta mig och skriva en lista på fina namn som funkar i samtiden. FUNKAR i SAMTIDEN = mars 2012, okej?

 

Jag är så stört trött på alla framsidebloggar på startsidan. De ser likadana ut allihopa: alla dessa eviga fotografer med sina mättade bilder på ängar och frukostar och de hurtfriska äppelkindade flickorna som använder deg som spackel eftersom de även är lite handy och renoverar sina loppisbord medan de väntar på att bullarna blir klara. Det går på några minuter - jätteenkelt!

Inte mig emot att folk fotograferar och bakar och bloggar om det.
Jag påstår inte för en sekund att jag skulle kunna göra det bättre. Jag är säker på att de allra flesta förstasides-Mimmisar och Klaror är seriösa och vet vad de håller på med, jag vill inte missunna dem glädjen att vara på förstasidan.
Jag har själv hittat väldigt fina och inspirerande bloggar på startsidan, det är verkligen inte det.

Det jag vill komma till är att det känns så ofarligt och stensäkert - och framförallt tråkigt - i längden. Blogg.se vågar inte satsa sina kort på bloggar om sjukdomar, bloggar om vanliga regulära liv eller elaka humorbloggar. Det är samma sak om och om igen, bara upprepningar.

Inspiration vrålar nästan alla "veckans blogg"-kolumner. Ja för all del. Men det finns väl ändå annat inspirerande än växthus, objektiv och fina skor? Bara en stilla undran. 


Fotnot: Bilderna är tagna från weheartit.com. Fina, en del är väldigt fina - men ni fattar mönstret.

Alltså jag är inte nåt stort fan av remixer alls. Men den här är ju bra, måste jag säga!
Oskar Linnros - Genom Eld (Remix: Albin Myer)

Oj, bara producerar inlägg ikväll! Duktigt, Ester.

Den här collegetröjan hittade jag under en säng på landstället på Gotland och den kan beskrivas med många ord, men charmfull är väl det snällaste.
Mamma fick den på typ åttiotalet när hennes jobb samarbetade med Expressen. Hon tyckte den var förfärlig redan på den tiden så hon tog med den till landet för att ha till trädgårdsarbete, men inte ens då förmådde hon sig att ha den på sig. Och så hittar jag den typ tjugo år senare och bara "men fan vad frän!" 
 
Jag gillar att den är ful. Jag gillar smutsig betong och lite hundbajs-kulören. Jag gillar den ilskna getingen med det gäckande grinet. Jag gillar getingens boxhandskar. Dessutom måste det vara något av det skönaste jag haft på mig. Har mer eller mindre bott i den de senaste veckorna. Plus att collegetröjor med tryck snart är inne igen och nothing compares to the geting.

(Och ja, det är en liten bild på Snook på min lampknapp men det är bara för att mindfucka min familj - de tvingas peta på dem hela tiden. )

Södercheyen är hemma från Göteborg - och längtar tillbaka. Måste varit något av det grymmaste jag varit med om. Den hoppande publiken och de höjda händerna, mini-orkestern som födelsedagsbarnet tagit med sig upp på scen och själva människan i egen hög (jämnhög med mig, m'kay) person.


Tagg inför le konsert. Martina fotar den laddade scenen.


Hon var hes och kommunicerade med text för att spara rösten till skrik och sång.


Awsome basisten - ny favorit. Han lirade loss som fan och var ännu en stämningsförhöjare.


Slutligen kom Oskar skuttande som en ekorre på crack på scenen. Här dock fångad stillastående.


Han satt vid scenkanten och sjöng "Annie Hall" och var så fin att om jag inte vetat att min plats skulle blivit tagen då hade jag dött på fläcken.


Oskar + publik = kemi och fulsång. 


Efter konserten vilade vi mot staketet. Haha, sjukt ful bild men det var den som fanns.

När vi steg av tåget på Stockholms central kändes det tomt. Men nu ser vi fram emot 6 konserter till, med olika grymma artister! Det här blir en trevlig inledning på den stundande hösten.

Inte gråtit så mycket till en låt sen jag hörde "Snälla bli min" för första gången.
Petter & Veronica Maggio - Längesen

Får får illustrera både Gotland och diverse känslouttryck.

Men hallå där, du som faktiskt orkat kika in på denna fräsching till blogg ännu en gång!
Nu är jag efter kräftskivor, medeltidsmarknader och en hel del slöande hemma från ni vet ön som kallas Gotland. Det känns skönt med betong under mina nya converse. Det känns skönt med människor under fyrtio år runt en. Det känns jävligt skönt att det är den 13e augusti --> en och en halv dag kvar tills jag står framför scenen på Liseberg! YOWSAAAA!

Och så hade jag en sådan sjudundrandes satans superjävlahypertur att jag träffade Daniel på färjan dit. Han skulle spela i Visby. Jag tackade för brevet och pratade om lite värdsliga saker, ganska skakis. Men han var trevlig och tycktes bortse från det faktum att jag förmodligen inte gav intrycket av att ha alla hästar hemma riktigt.
Skämt åsido, för en gång skull betedde jag mig någorlunda normalt. Dock kunde jag inte äta någonting på hela resan. Mamma fick tvinga på mig en macka och Vera matade mig med sura godisar. Så kan det gå. Borde nog lugna mig och gå hos terapeut för att undvika denna idol-paralysering. Annars kommer folk döma mig.

Nu blir det la packa!
Och så hoppas jag att alla Veronica Maggio-människor såg inspelningen av hennes konsert på kägelbanan idag klockan 19.00. Om inte går den i repris imorgon. Kolla tv-tablån! (Jag kan väl inte hålla koll på allt här i världen. Har fullt schå med mig själv...)

"Giftet som någon sprutat in i träden har skickats in till labb. Det har bevisats att det varken är farligt för djur eller människor."

Jaha men vilken tur. Jag fick ju i mig en del. Förresten, om det är helt ofarligt - hur kan det då vara giftigt?

Gammal gammal gammal goding. Som en av dem sade långt senare i en radiointervju, kanske en smula konstigt att skriva en låt om sin ungdom när man är typ 20 år, men den är så jävla grym så mig gör det inget.
Och det är ganska skönt att varken Oskar eller Daniel har kvar sina jättelånga frisyrer numera.

Snook feat. Afasi (och Filthy) - 1990 nånting

Tjena babes.
Jag har fått reda på något väldigt väldigt väldigt VÄLDIGT roligt. Gissa vem som ska åka till Göteborg tillsamans med sin bruscha (internskämt med märklig historia bakom) Martina?
Om det inte är jag så är det en sorglig historia. Lyckligtvis är det jag! Och gissa vem vi ska se där?
Ingen mindre än herr Linnros himself. På Liseberg. På födelsedagen till på köpet, håhej.
 
Vad mer kan man säga? Jag längtar så att det känns som att någon krokat i min mage och drar mig fram och tillbaka med ett metspö. Låter som komlpicerad sexlek, lovar att det inte är det. Bara en känsla liksom. 
Nu har jag i alla fall spolat öronen (inte överdrivet bekvämt) så att jag hör någonting och inte skulle få för mig att ropa "MEH HÖJ VOLYMEN OSKAR!" när jag väl står där. 
Och nu bär det av till Gotland där det inte finns datorer (fett uppbokad och schemalagt jag är), så jag ska snällt nog fixa lite tidsinställt till mina tolv bloggläsare. Nu ska jag lyssna på "25", dansa fult och packa. Snart kommer det dyka upp arga lappar; "Jag förstår att du tycker att du har fantastisk musiksmak, men alla delar faktiskt inte den. Sänk volymen och stäng balkongdörren ditt jävla sär." 

15 år! Varför varför varför spärrar jag upp näsborrarna när jag ler?

Chacha bloggen.

Klockan 18 minuter i 18 föddes jag, just denna dag, det det var ju ett tag (sen). 
Jag vaknade (och alltså vaknade på riktigt, jag låg inte och väntade och låtsassov alls i år) av att min familj kom och sjöng. Sedan åt vi scones som vi brukar göra på födelsedagsmornar, och jag öppnade paket. Fortfarande barnsligt roligt.

Vad jag fick av familjen: 

    
  

Bild 1: Knasigt nigerianskt tyg i batik med tryckta rosa läppstift. Precis i min smak med andra ord. 
Bild 2: Veras skitsnygga porträtt av "Esters hjältar". Jävla begåvning hon är!
Bild 3: Vera hade Daniel-Oskar-Veronicatema på sina presenter. Jag fick ett rosa tuggummi.
Bild 4: Min älsklingsfavoritbesthest Spirit. Kategori sentimentala Disneyfilmer som jag fortfarande gråter till.
Bild 5: Iris träffsäkra porträtt av Oskar med truckerkeps. Mr Cool ju.
Bild 6: Oskars skiva "Vilja Bli". ÄNTLIGEN!

Med mera men det ska inte bli så materialistiskt tänkte jag.

Det var några av de finaste presenterna. Men finaste födelsedagshälsningen fick jag från ingen mindre än Daniel David John Adams-Ray. Det är sant!
Min fantastiska och gränslöst underbara syster Vera hade skickat ett brev till honom och bett honom att hälsa på min födelsedag. He did. Så jag fick ett brev tillbaka med ett grattis och förhoppningar om att jag skulle ha det roligt idag! Vet ni hur fruktansvärt glad jag blev? Jag blev FRUKTANSVÄRT GLAD!

Brevet avslutades med ett "P.S: Hur fantastisk lillasyster har du?" Ja, inte så lite fantastisk!
 

Om några timmar fyller jag femton år, så om jag vill begå kriminella handlingar utan att hamna i fängelse får jag sätta igång nu. Det blir ett litet födelsedagsfirande på själva födelsedagen, och sedan ett större på höstkanten.
Så nu har jag städat så gott det går. Ni kan inte ana hur jävla tillfredsställande det är att kunna tänka "oj, akta kamerastativet där!" när man dammsuger vid sänggaveln. Man känner sig vackert sofistikerad i hela astralkroppen. 

Jag har tagit en fin hoppbild på hur jag ser ut som fjortonåring, ty det är snart ett minne blott. Ska lägga upp en bild på en hoppande femtonåring om sisådär tolv timmar.
Upptäckte lite försent att spiongrannen satt med fönstret öppet och inblick i mitt rum. Han bor ju snett nedanför så han måste enbart sett ett skuttande huvud med störd frisyr. Hoppas det avskräckte honom. Kanske ska sätta upp en "här bor inga kändisar och jag är psykiskt instabil"-skylt på balkongen?
 
Säg adjö till fjortisen, darlings!

Visste du att...

... min frisyr är väldigt flersidig? Tydligen kan den anta en Jedwardform med bara lite hårgelé och en hårborste till hjälp. Surprise!

Det sitter en gubbe på balkongen mittemot. Han har suttit där i två dagar, rökt och mött min blick varje gång jag tittat efter, trots att jag gömde mig bakom krassen och var väldigt ninja i största allmänhet. Jag undrar om han funderar på att börja förfölja mig, eller så är det att ha för höga tankar om sig själv.