.

Efter fritagningarna.


Idag är det Förintelsens minnesdag och jag vill bara vara tyst i någon minut. Inte mycket att säga eller göra förutom att hoppas på att något liknande aldrig någonsin händer igen. Och jag vet, det händer ändå hela tiden. Det är det som är så sorgligt med oss.

Jag vill ge all min kärlek och respekt till de som den gången föll offer för Hitlers bila och alla de som hjälpte samhället tillbaka upp på fötter efteråt. Framförallt de som volontärarbetade med traumatiserade fångar och de som förlorade folk de älskade men ändå orkade leva vidare - det måste vara en slags övermänsklig styrka.      

---

Jävla as jävla as!
Ungarna bar röda J i handbagage
”Fnas” fnasade torra små händer
Barnen fick nya länder
Det var dom!
Det var dom!


utdrag ur en dikt tidigare publicerad här (läs hela dikten)

Drygt en månad efter den här inspelningen tog Eric James Borges sitt liv.

Stating the obvious, jag vet, men hur fan kan vår värld vara så sjuk? Hur kan det finnas människor som dag ut och dag in trakasserar en liten pojke från det att han går på dagis till dess att han börjar college och som orkar leva med sig själva? Hur kan ett par föräldrar utöva excorsism på sin son på grund av någon så fånigt som hans sexualitet och sedan kasta ut honom ur huset när det visar sig ineffektivt?
(Typiskt exempel på hur vidrig en religion kan bli när den går för långt, skulle jag säga. Fine, tro på vad ni vill, men en del saker FÅR man faktiskt inte tycka.)  

Det värsta är att det inte finns några riktiga svar på alla frågor, utan de staplar sig som en jävla hög med snö utanför dörren. Och själva faktumet att man inte kan göra någonting åt hela skiten själv. Ingenting, utom att uppmana folk som har det svårt: det blir bättre, livet kommer att bli bra, jag lovar och svär på allt samvete jag äger att det blir så. Stanna bara på den här planeten lite till så får ni se. Det är det man kan säga, och sen återstår att be men nu har jag gått från agnostiker till ateist för jag tror bara inte, jag kan inte fatta att folk använder sin gud som ett argument till att hata och stöta bort sitt barn.

Nu har Eric James Borges lämnat oss, inte av sjukdom eller olycklig kärlek eller psykiskt svaj utan på grund av människors inneboende ondska, verkar det som. Fuck dem, hur kunde det bli såhär?



Vila i frid, vi ses kanske någon dag om det finns någon himmel.

Asså den här bilden, haha <3

Just det. Jag glömde säga att min två år yngre syrra startat en blogg, fina Vera som ofta syns till här har nu tagit ett eget kliv ut bland blommiga tekoppar, enorma foto-objektiv, hat och silikontuttar. Kolla den, vetja, den heter VÄLDIGT SERIÖST.
Men, bara så att alla har det här klart för sig: när hon och hennes kompisar börjar kalla varandra för manga-namn och citera låtar på japanska av tecknade låtsasband à trettio pers upphör vi temporärt att vara släkt.

Annars är hon bäst.

Idag fyller två extrahestar år!

Anna


En av mina äldsta kompisar som hängt med i vått och torrt och som jag kan prata med om precis allting i hela vida världen. Rolig, smart, kreativ som fan och med en helt fantastisk känsla för stil. Grattis grattis finaste darling, vi ska bli tanter med gångstavar och örtte tillsamans vad som än händer.

Martina


Min främsta vapendragare gällande musik - fan vilka minnen vi har tillsamans! En chey som alltid gör fula miner när man kommer in i klassrummet och som man kan skratta med (och lite senare även åt) hur länge som helst. Queen of hiphop. Grattis bruschan, det här året ska bli vårt!

Idag fyller världens finaste syster år - Vera är äntligen tonåring. Grattis min lilla gosråtta!

Det är ett år på dagen sedan Daniel släppte sitt soloalbum Svart, vitt och allt däremellan. Oskar släppte också sitt album Vilja bli 2010, men jag vet tyvärr inte exakt vilken dag. Så har ju också det här året varit ett av de bästa i mitt liv.

Och så missade jag såklart att gratta min favoritkatz när hon fyllde år. Jag är lite dum i huvet för närvarande.
Grattis i efterskott bästa, vackraste och roligaste Katja! /Forever yours Ester

Uppenbarligen kan jag inte hålla mig från att blogga en enda dag. Men nu är det ju viktigheter på gång! Emma fyller 15 år idag. 

Jag har känt Emma i åtta år, hon började i vår klass i ettan. Har svårt att tänka mig någon som är så lätt att tycka om som Emma. Alltid glad och sprallig med världens finaste (nu lite rakare) leende. Utmärkt människa att bara hänga med. Bra musiksmak har hon också.

Grattis grattis min lilla lady, jag älskar dig!

Ska strax börja med ett mastodontinlägg om festen igår, men först en tanke till alla som på något sätt drabbades av terrorattentatet i World Trade Center för exakt tio år sedan. Allt stöd som ni kunnat få förtjänar ni.

Nu är det dags att gå och tänka och leva vidare. Vi läker. Trots att vi förlorat människor, fingrar och hopp i olyckan är vi människor och vi klarar sådant, annars hade vi aldrig överlevt den här världen.