.

Södercheyen är hemma från Göteborg - och längtar tillbaka. Måste varit något av det grymmaste jag varit med om. Den hoppande publiken och de höjda händerna, mini-orkestern som födelsedagsbarnet tagit med sig upp på scen och själva människan i egen hög (jämnhög med mig, m'kay) person.


Tagg inför le konsert. Martina fotar den laddade scenen.


Hon var hes och kommunicerade med text för att spara rösten till skrik och sång.


Awsome basisten - ny favorit. Han lirade loss som fan och var ännu en stämningsförhöjare.


Slutligen kom Oskar skuttande som en ekorre på crack på scenen. Här dock fångad stillastående.


Han satt vid scenkanten och sjöng "Annie Hall" och var så fin att om jag inte vetat att min plats skulle blivit tagen då hade jag dött på fläcken.


Oskar + publik = kemi och fulsång. 


Efter konserten vilade vi mot staketet. Haha, sjukt ful bild men det var den som fanns.

När vi steg av tåget på Stockholms central kändes det tomt. Men nu ser vi fram emot 6 konserter till, med olika grymma artister! Det här blir en trevlig inledning på den stundande hösten.