.

Får får illustrera både Gotland och diverse känslouttryck.

Men hallå där, du som faktiskt orkat kika in på denna fräsching till blogg ännu en gång!
Nu är jag efter kräftskivor, medeltidsmarknader och en hel del slöande hemma från ni vet ön som kallas Gotland. Det känns skönt med betong under mina nya converse. Det känns skönt med människor under fyrtio år runt en. Det känns jävligt skönt att det är den 13e augusti --> en och en halv dag kvar tills jag står framför scenen på Liseberg! YOWSAAAA!

Och så hade jag en sådan sjudundrandes satans superjävlahypertur att jag träffade Daniel på färjan dit. Han skulle spela i Visby. Jag tackade för brevet och pratade om lite värdsliga saker, ganska skakis. Men han var trevlig och tycktes bortse från det faktum att jag förmodligen inte gav intrycket av att ha alla hästar hemma riktigt.
Skämt åsido, för en gång skull betedde jag mig någorlunda normalt. Dock kunde jag inte äta någonting på hela resan. Mamma fick tvinga på mig en macka och Vera matade mig med sura godisar. Så kan det gå. Borde nog lugna mig och gå hos terapeut för att undvika denna idol-paralysering. Annars kommer folk döma mig.

Nu blir det la packa!
Och så hoppas jag att alla Veronica Maggio-människor såg inspelningen av hennes konsert på kägelbanan idag klockan 19.00. Om inte går den i repris imorgon. Kolla tv-tablån! (Jag kan väl inte hålla koll på allt här i världen. Har fullt schå med mig själv...)