.

Drygt en månad efter den här inspelningen tog Eric James Borges sitt liv.

Stating the obvious, jag vet, men hur fan kan vår värld vara så sjuk? Hur kan det finnas människor som dag ut och dag in trakasserar en liten pojke från det att han går på dagis till dess att han börjar college och som orkar leva med sig själva? Hur kan ett par föräldrar utöva excorsism på sin son på grund av någon så fånigt som hans sexualitet och sedan kasta ut honom ur huset när det visar sig ineffektivt?
(Typiskt exempel på hur vidrig en religion kan bli när den går för långt, skulle jag säga. Fine, tro på vad ni vill, men en del saker FÅR man faktiskt inte tycka.)  

Det värsta är att det inte finns några riktiga svar på alla frågor, utan de staplar sig som en jävla hög med snö utanför dörren. Och själva faktumet att man inte kan göra någonting åt hela skiten själv. Ingenting, utom att uppmana folk som har det svårt: det blir bättre, livet kommer att bli bra, jag lovar och svär på allt samvete jag äger att det blir så. Stanna bara på den här planeten lite till så får ni se. Det är det man kan säga, och sen återstår att be men nu har jag gått från agnostiker till ateist för jag tror bara inte, jag kan inte fatta att folk använder sin gud som ett argument till att hata och stöta bort sitt barn.

Nu har Eric James Borges lämnat oss, inte av sjukdom eller olycklig kärlek eller psykiskt svaj utan på grund av människors inneboende ondska, verkar det som. Fuck dem, hur kunde det bli såhär?



Vila i frid, vi ses kanske någon dag om det finns någon himmel.