.

Efter fritagningarna.


Idag är det Förintelsens minnesdag och jag vill bara vara tyst i någon minut. Inte mycket att säga eller göra förutom att hoppas på att något liknande aldrig någonsin händer igen. Och jag vet, det händer ändå hela tiden. Det är det som är så sorgligt med oss.

Jag vill ge all min kärlek och respekt till de som den gången föll offer för Hitlers bila och alla de som hjälpte samhället tillbaka upp på fötter efteråt. Framförallt de som volontärarbetade med traumatiserade fångar och de som förlorade folk de älskade men ändå orkade leva vidare - det måste vara en slags övermänsklig styrka.      

---

Jävla as jävla as!
Ungarna bar röda J i handbagage
”Fnas” fnasade torra små händer
Barnen fick nya länder
Det var dom!
Det var dom!


utdrag ur en dikt tidigare publicerad här (läs hela dikten)