.

Hej på er mina små.

Jag sitter här på mitt gröna jättegosiga överkast och PMS:ar över min enorma fulhet och alla hemmafruhipsters som frontar blogg.se. Hatar dem numera per rutin, är så chukt trött på deras mysiga dyr kamera-bilder av cupcakes med frosting och hunden Lelle som by the way har en bedårande liten kompis vid namn Fnutti som alla bara måste få beskåda. Bara jag som känner mig lite mätt?

Samtidigt (och det är sannerligen ett glädjemoment) lyssnar jag på Känn ingen sorg för mig i Göteborg och jävlar i min lilla låda vad den skivan är grüm. Håkan Hellström är fan min största komplexmakare, fatta om man kunde skriva texter som han! Jag försöker, men det blir fult. Och har man inte lite hybris om man jämför sig med honom? Iallafall har det till och med gått så långt att jag läser mina dikter i huvudet med Håkans röst bara för att kolla om de är tillräckligt bra.
Håhåjaja, det är jobbigt med kreddiga människor.