.

Nu ska jag ta mig i kragen och skriva om konserten i torsdags.
Som jag sagt har det varit lite jobbigt för mig eftersom mitt liv det senaste året i princip cirkulerat kring musik, och nu drar två favoriter sig tillbaka för en längre tid. Ofattbart hur påverkad man blir.
Nåja, det var helt fantastiskt i alla fall!

Jag har inte ork nog att skriva värsta inlägget med alla detaljer som förra gången, mest av lathet, eftersom köandet var pretty much detsamma. Det blir bildbomb istället.

 
Laddat med världens bästa pin och temamålade naglar. Vaddå pretto?


Den minst naturvidriga bilden jag kunde hitta på upptaggningen innan konserten. Fortfarande pretty ful.


Martinas könummer eftersom det kändes viktigt och bra.


Porträtt av herrn, mycket artistiskt och med stor precision målat av mig i handflatan. En sådan konstnär jag är. Det var en skam att den försvann så snabbt.


Jag har en märklig vana att alltid fota scenen innan halabalooet sätter igång, men den var så fin och röd i solnedgången att jag blev sentimental och uppenbarligen korvade på riktigt fett med bilder i olika vinklar och ljus och effekter, att döma av hur det ser ut i fotoalbumet.


Snyggaste trumsetet. Bättre än när det var blått.

OCH SEDAN:















Varför är han så fin?