.

Haha, så jävla nöjd!

Shit, det känns som om det var hur länge sedan som helst sedan jag, Martina och Kikki taggade på Cirkus den 24e mars. Ett halvår har gått, och saker har hänt. Vi har gjort så mycket dumma saker på det här halvåret också - barnsliga och desperata grejer som är lite för pinsamma för att prata om. Låt oss glömma dem. Typ nu.

Vi stod relativt långt fram (hade smugit oss ner = busiga/kriminella/whatevs) men kunde inte ens alla låttexter, nyfrälsta sedan några veckor tillbaka som vi var. Grymt ovärdiga fans, haha.
Det har ju ordnat sig nu lyckligtvis sen skivan kom i huset. Inte en lugn stund, jag lovar att det är därför mitt stereosystem är mystiskt kapat. Pappa är fortfarande jättestolt över att han har lärt sig refrängen i Lilla Lady.

Refrängen i Lilla Lady:

Lilla lady, hey, lilla lady
Lilla lady, hey, lilla lady
Lilla lady, hey, lilla lady
Lilla lady, he-e-ey, lilla ladyyy

Min far är pro.

Och nu är det snart slut. Jag har ångest över allt jag missat och jag är tacksam över det jag fått. Planerar en svart månad efter konserten, inberäknat överkonsumtion av choklad, fett hår, taskiga kläder, bristfälligt pluggande och tvångsmässigt genomlyssnande av album samt gråt och vanmaktsutbrott. (Detta gäller dig och din skiva med, herr Linnros.)
Ärligt talat, hur kan man bli så handikappad av något som gör en så glad?
Efter imorgon har jag Maggio-konserten att se fram emot och sedan händer INKENTINKEN fram till jul. Kul liv!
Har en drös låtar att citera ur, det är bara att välja.

Okej, jag ska sluta gnälla så mycket i den här bloggen. Förlåt, jag är måttligt hopplös. Ska se till att ha den bästa kvällen någonsin! Vi ses där.