.

Jag kommer alltför väl ihåg när fjortisar plötsligt blev ett aktuellt ämne. Vi som är födda på 90-talet minns dem, de som kallades 08-fjortisar. Fåsenu, 2008 gick jag i mellanstadiet. Ja, det stämmer. Det var i typ fyran man började kunna rekognisera dem. 
Den här fjortistypen var unisex, d.v.s. både tjejer och killar kunde vara fjortisar: 

Tjejerna hade halvlångt, ljusbrunt hår som var tuperat så till den grad att man skäligen kunde misstänka fiffel med tyngdlagen. De hade foundation i en sju grader för mörk nyans, så att det under käken bildades en så kallad "fjortisrand" där geggan övergick i riktig hy. De hade tre illsvarta ögonfransar efter ett mycket omständigt arbete med fem olika mascaror (blev ofrivilligt ögonvittne till denna ritual x antal gånger) och gul rouge. The essence var idominsalvan på läpparna. De hade på sig mjukisbyxor som de med stor noggrannhet placerat halvvägs nere över röven så att man såg deras stringtrosor från H&M alternativt svintajta mörkblå eller vita jeans, minimala linnen eller uppknäppta skjortor, skor med en fantastisk plös, huvtröja från SSS, Svea-mössor i rosa, vitt eller mörkblått och Fjällrävenjackor som var så stora att det såg ut som om jackan var ute med fjortisen och inte tvärtom. 

Killarna var ungefär av det slaget vi kallar p-12:or idag; hår ingrott med vax i formen av ett piggsvin (visste ni förresten att honpiggsvin använder pinnar som dildos?), någon t-shirt, kanske luvtröja, 96-jeans och dyra skor. Juste! Sedan kom trenden att sätta hårsnoddar på byxbenen. Herregud, det var verkligen en egen liten fascinerande värld.  

Alla har rätt att se ut som de vill men VARFÖR talade ingen om för dem att det var fult?  
Efter det här började åtminstone tjejfjortisarna ändra på sig, de steg i åldrarna och de fick en mindre tacky stil. De hade nu blekt, slitet hår i två trötta tappar på varsin axel och mer kläder på kroppen. De skaffade blogg och blev fans av kissiedessiepaow-illuminatin.
Killarna såg vad jag minns typ likadana ut.  

Och fjortisarna är kvar än idag och de upphör aldrig att roa mig. Jag vet faktiskt inte vad som stör mig så mycket, kanske faktumet att de verkar så desperat angelägna om att uppfattas som vuxna trots att de oftast är så grymt naiva och ytliga. De verkar som om de riktiga (inte wannabesen, de är ju inte real shit) fjortisarna trodde att de skulle verka mogna om de bara umgicks med äldre människor - som helt säkert inte tog dem på allvar - och tog det absolut mest primitiva ur vuxenvärlden. Gillar logiken där. 
Eller så är det hela grejen med att tjejerna var så jävla mesiga och aldrig verkade kunna säga ifrån till killarna, som visserligen satte dem på höga piesdaler men ändå såg ner på dem.  

Vi har ett antal på min skola. De är 97:or och verkar ha en allvarlig släng av hybris. På Facebook har de flera tusen vänner och som Martina så klokt uttryckte sig - de behöver bara skriva "fisk" i sin statusrad för att få uppåt fyrtio likes. Jag är inte bitter på dem för att de har många kompisar, det är väl kul för dem, jag bara kan för mitt liv inte förstå vad de har gjort för att bli så himla populära.
Samtliga verkar ganska intelligenta men de döljer det himla bra, samtliga verkar starka och snabba men bara larvar sig på när det gäller att idrotta, samtliga är hyfsat söta men känner sig uppenbarligen tvugna att lägga på i ansiktet och ta av på hela resten av kroppen.

Och nej, det finns inga snälla fjortisar. Det där är en evig lögn. Eller så är det bara jag som aldrig förstår vad de faktiskt är ute efter.