.

Jag har kommit till det där stadiet då man desperat uppdaterar Facebook om och om igen och kastar sig över minsta lilla gillning som ett glupande lejon bland fårahjordar.
Hej, det här är mitt liv. Jag börjar undra lite här.
Varför är jag exempelvis inte i Emmaboda just nu, där en viss Adams-Ray ska spela?
Ja, frågorna är många och svaren likaså.
Vi kan ju säga att kapital som en jävla loppa och ganska ovilliga föräldrar är rätt avgörande faktorer. Och ordet "knarkfestival" verkade ju inte hjälpa sådär superbt mycket på traven... jaja, jag har funnit mig i mitt öde --> sitta uppe till fyra och titta på Youtubeklipp med standup. Helst Betnér. Jag känner mig sådär tragisk igen.

Var inne på någon skitsida och såg en artikel om den där killen som hade ett skjul där han förgrep sig på kvinnor. Kommer inte ihåg exakt vad den handlade om, det som fångade mitt intresse var öknamnet pressen givit honom, som väl känns en smula... absurt.
Vi har ju som bekant inte särskilt tuffa namn på brottslingar i det här landet, det brukar vara "Tyskan" eller "Prästen" eller möjligen "Gryningspyromanen" (which I by the way inte längre kan läsa om utan att direkt börja mentalnynna "igår var jag högst upp, imorgon är jag neeedanfööööör".)
I alla fall så ska tydligen den här grabben få ett annat, tuffare pressnamn. Låt mig presentera "Sextorpsmannen". Lite grövre, lite märkligare. 

Jag vet inte vad det är för fel på mig, men det där piggade verkligen upp mig.