.

Idag var jag på Livrustkammaren med min kära vän Edith.

Vi skuttade omkring i stensalarna och bedömde med proffsig och precis passion det kungliga vintagemodet genom tiderna. Majoriteten av klänningarna hade burits av en prinsessan Sibylla (vi undrade väldigt över vem det var). Edith sade (med en smula oseriositet måste erkännas) att hon skulle döpa sitt barn till Sibylla. Jag tyckte inte att det var en toppenidé. 
Sibylla = latin för "spåkvinna". Ediths unge = tassar runt i ett torn på Hogwarts.

Sedan hade vi prinsess-stafett. Jag vann, såklart. Jag är så blåblodig och förnäm, som vi alla vet.
Stafetten bestod av den utmanade uppgiften att gå ungefär fem meter med en ärtpåse på huvudet, rak i ryggen och med böjda armar och handflatorna uppåt. Varför man skulle skrida med händerna i denna störda position som ett litet E (eftersom min näsa och mina fötter är lätt överdimensionerade så ser jag då ut som ett E) är lite svårt att säga.
I alla fall, sedan skulle man sätta sig ner på marken och där föll Edith. Medan jag smidig som en ung elefanthona slog mig ner och fångade den fallande ärtpåsen i handen. Häpp.

Efter det här lilla äventyret tittade vi på vaktparaden och ojade oss över alla retards som hela tiden gick i vägen för trummisarna. De sögs liksom in mot mitten, fastän det var en stackars kille som försökte fösa dem åt sidan. Jag har något lite perverst med hela synket i allt de gör, det är ascoolt tycker jag. Fattar dock inte hur man orkar lära sig att hålla trumpinnarna i perfekt vinkel i förhållande till varandra i exakt rätt antal sekunder medan en otrevlig karl slänger runt en käpp och gormar. Yeah, whatevs. Alla har sitt liv.

Efter det här vandrade vi runt på drottninggatan och provade diverse sexiga hattar på Beyond Retro. Sedan tog vi tunnelbanan hem - jag är ingen hurtbulle precis.   
Väl hemma rasade vi ner med spaghetti framför teven och reste oss inte på två timmar. #Sommarenärkort.