Stockholm i mitt hjärta
Jag stör mig för närvarande något enormt på en insändare som var i DN för ett par dagar sedan.
Där var det någon tant med den vanligare formen av gnäll-fetisch (återfinns i de flesta tidningar med insändarsida) som tuppjuckade på "lantisar som tror att de är stockholmare".
Denna inbitna människa är alltså (med hänvisning till vad hon skriver) så infernaliskt dunderkorkad att hon faktiskt tror att man kan mäta och räkna vem som får klassas som riktig stockholmare. Hon skriver att hon själv minsann bott här i fyra generationer, att hon är äkta vara. För i fyra generationer ska man ha bott i hufvudstaden - annars är man bara en ouppfostrad lantis, en 08:a, en wannabe.
Det också lantisarna som är problemet. Riktiga stockholmare är renliga, trevliga och fina människor. Oäktingarna är de otrevliga, gruffiga och snobbiga människor som förorenar innerstadsatmosfären.
En äkta stockholmare får heller inte steka på Stureplan. Nej, förlåt, de skulle aldrig komma på tanken att steka på Stureplan. Det är det tydligen bara brats som gör.
Har det aldrig slagit dig, kära vän, att du nu ingår i den där otrevliga gruppen som du själv inte vill ha att göra med, såsom du otrevligt gruffar och rynkar på näsan åt dina medmänniskor?
Har det inte slagit dig att dina värderingar kanske inte är de enda, att de inte är du som har ensamrätt att sätta etiketter på folk? Har det inte slagit dig att du skulle kunna byta ut "lantisar" mot "invandrare" och "Stockholm" mot "Sverige" - och därmed göra dig skyldig till ren främlingsfientlighet?
Med en pappa född i Nacka har jag inte fyra generationer rent stockholmsblod i mina ådror. Jag som bott i Stockholm i hela mitt liv blir förbannad. Jag som hittar på Söder som i min egen ficka. Som åker tunnelbana genom staden flera gånger i veckan. Som aldrig skulle kunna bo någon annanstans. Jag är plötsligt lantisen som kommer och förstör för de förnäma ättlingarna till äkta innerstadsbor.
Jag ska säga dig vem som är en äkta stockholmare i mina ögon. En äkta stockholmare är den som känner sig som en. Oavsett om man steker på Stureplan eller hänger på plattan, hur långt man än måste ta tunnelbanan för att komma hem. Man kan ha bott här i generationer eller flyttat från Malmö för två veckor sedan.
Tjackis som bibliotekare som innehavare av lyxyacht. Spelar väl för fan ingen roll.
Men jo visst, en vettig sak gick fram. Stockholmare, de är inte otrevliga mot andra stockholmare.
Bra skrivet!
Hon är uppenbarligen dum i huvudet och snart utdöd och ingen behöver lyssna på henne. Men du har ju helt fel också. Man kan inte BLI stockholmare. Man ÄR eller INTE. Jag är helt ointresserad av att värdera det som bättre eller sämre än något annat. Jag älskar Göteborg, jag trivs bra på andra håll i Sverige, men hur jag än flyttar kan jag aldrig bli något annat än stockholmare. Det är här jag är född. Stockholmare är inte en bostadsort. Det handlar inte om att ha bott här i si eller så länge. Det handlar om att Stockholm är den stad man har växt upp i. Du kan vara född någon annanstans men ditt första minne ska åtminstone vara härifrån. Spelar ingen roll om du är född i Nacka, Upplands Väsby eller mitt på Plattan. Sedan struntar jag totalt i om en människa tror att han eller hon kan Stockholm. De är ändå inte stockholmare om de har tillbringat sina första medvetna år någon annanstans. Vad spelar det ens för roll? Varför är det så fint att vara stockholmare?
