.

Shululu, jag heter Ester Berg och det här är min femte blogg om jag inte är helt ute och cyklar.

År 1996 e.v.t föddes jag på SöS, totalt flinskallig med slem i halsen och tokiga öron. De första två charmiga dragen skulle med tiden växa bort, men jag har fortfarande kvar mina enormt attraktiva rumpelstilskin-öron (= sex appeal).
Anyway, med åren utvecklades jag vidare från bebis till ungjävel och sedan tyckte visst inte min personliga evolution att det var så viktigt eller intressant att fortsätta. Kort sagt förblev jag ungjävel for a very long time.
När den här bloggen startas, tycker jag att jag åtminstone har lyckats kämpa mig upp till nivån respektabel i största allmänhet. Sedan får vi väl se vad jag tycker om det om några år.

Jag är en enormt självupptagen människa på gott och ont. Det får jag högaktningsfullt be er att ta med en nypa salt. I övrigt har jag nära till både skratt, gråt, utbrott, inbrott och brottsligt löjliga upptåg.
Min tid fördriver jag med att vara med kompisar, lyssna på musik och skriva poesi - ett orginal från tånaglarna till Stig-Helmerlocken alltså.

  

Musik är väldigt viktigt för mig. Jag lyssnar nästan uteslutande på svensk musik, och har tre muser; Daniel Adams-Ray, Oskar Linnros och Veronica Maggio (men de kommer bara att kallas Daniel, Oskar och Veronica). De här tre brukar kopplas samman ganska ofta, men jag lyssnar på dem för att jag uppskattar (älskar) dem alla individuellt. De har en egen kategori, "Musik och fanskap". 

Tanken är att bloggen ska kunna läsas av alla som vill. Jag kräver inte att alla ska älska mig (fast det vore ju najs förstås) men jag hoppas att bloggen i alla fall kan vara till nytta och nöje.
Det kommer bjudas på kläder, poesi (men usch, gillar inte det ordet - låter pretto) problem, fina låtar och vardagsklanterier i en salig röra. Hoppas att det uppskattas! 

Namnet är taget från Tonårsparlörens ärtiga lilla ordlista. Att "foxa loss" betyder att dansa. Fint, djupt.