.

Precis som alla andra är jag uppskakad av händelserna i Norge.

En galning utklädd till polis gick loss på ett ungdomsläger, sköt folk som låg ner på marken.
De flydde i panik, en del simmade ut i vattnet - det var 500 meter till stranden på andra sidan. Det jävla aset riktade pipan även mot dem. I en och en halv timme pågick skottlossningen.

En bomb exploderade i centrala Oslo, mellan energidepartementet och statsministerns kontor.
Dödssiffrorna har stigit från 17 till 80 till 90+ det senaste dygnet, hela Oslo verkar vara i kaos.

Mannen som gripits har erkänt. Han heter Anders Behring Breivik. Han är 32 år, var aktiv i Fremmskrittspartiet (Norges motsvarighet till Sverigedemokraterna) och har uttryckt högerextrema och islamfofobiska åsikter på internet. Han jublade och segertjöt under attentatet.

Jag vet inte var det var, men igår kväll såg jag en suddig video, förmodligen filmad från ett helikopterfönster, på nyheterna från händelserna vid lägret. Några små otydliga figurer tog sig fram i vattnet så fort de kunde, bort från ön och våldsmannen. 
Och det var då bilan föll - det är på riktigt. Det blev liksom nära.

Jag kan inte göra någonting alls, förutom att visa empati för de drabbade och deras anhöriga och försöka förstå hur det är.
Framför allt kan jag verkligen inte förstå hur någon kan göra sådant här. Hur kan man, hur illa man än tycker om organisationer, folkslag, religioner, åsikter eller vad som helst, vilja lösa det hela genom att skrida till verket på ett så vidrigt sätt? Hur fan kan den där människan leva med sig själv?

Var på väg att citera "Tänd ett ljus" i min Facebook, men där gick gränsen för min sentimentalitet.
Det blev ett "En tanke till Oslo" istället. Ja, tänk på våra grannar.
Norge, förlåt att vi är en störig storebror som alltid ska sätta sig överst och vara bäst. Vi älskar dig innerst inne!